Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Det sista året af Alexander II:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Detta skedde kl. 12.30 e. m. Loris-Melikoff hade vunnit
sitt syfte. Tsaren hade beslutit att framgent taga kännedom
äfven om folkets åsikter angående rikets styrelse. Han hade
tagit det första steget på en väg, som en gång beträdd måste
leda till en genomgripande förändring af det ryska
samhällsskicket. Själf kände sig tsaren så nöjd öfver att ändtligen ha
fattat sitt beslut, att han omedelbart därefter, på väg till något
slags revy i den stora manegen, besökte en af storfurstinnorna,
Helena Paulovna, som alltid sökt invärka på honom i frisinnad
riktning, för att själf meddela henne att tärningen nu var kastad.
Han hade töfvat för länge. Terroristerna hade, omedvetna
om de viktiga beslut som fattats, äfven bragt sina förberedelser
till mognad. När tsarens ekipage, omgifvet af den vanliga
svärmen lifkosacker, ungefär en timme senare, på återväg till
Vinterpalatset svängde om ett gathörn invid Katarinakanalen,
passerade det en ung spenslig kvinna, som gaf en omärklig
signal med den näsduk hon höll i handen. Det var Sofia
Perovskaja. Några sekunder därpå kastade en man, som
vandrade på gångbanan, i bredd med hvilken det kejserliga
ekipaget körde, någonting liknande en snöboll mot vagnen.
Det var en liten, i bomull insvept bomb, som träffade marken
och exploderade med sådan förödande kraft, att icke blott vagnens
botten krossades, utan äfven ett antal kosacker af eskorten —
fjorton man enligt dåtida uppgifter — såsom döda och sårade
kastades ur sadlarna.
Tsaren, som förblifvit oskadad, steg ur sin vagn och skyndade
fram till de sårade. Flera af hans omgifning bådo honom
enträget fortsätta färden, kusken försäkrade att vagnen icke var
värre skadad än att den kunde föra härskaren fram till palatset.
Men Alexander II ville icke lyssna till dem, antagligen i tanke
att faran för tillfället vore öfverstånden. Då trädde en helt ung
man, som icke ådragit sig någon uppmärksamhet i villervallan,
fram i tsarens omedelbara närhet och slungade en andra bomb
af samma slag som den första i gatan. Den exploderade i samma
ögonblick, slet bokstafligen sönder tsaren och krossade på samma
gång också kastaren, en student Grinevitzskij.
Terrorismen hade ändtligen nått sitt mål. Tsaren var väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
