Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - De revolutionära vid Alexander III:s tronbestigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
begaf sig bort från Ryssland och sedan lefde i kvasi-landsflykt,
liksom den onåd, som visades Skobeleff, för uppgiftens
trovärdighet.
Huru som hälst hade Alexander under det alla dessa och
andra intriger bedrefvos, utan att därom meddela något åt
Loris-Melikoff, allt oftare rådfört sig med det reaktionära partiets främsta
representant och osynliga, men därför ingalunda mindre
inflytelserika ledare, Pobedonostseff. Denne hade med mycken
skicklighet förstått att begagna sig såväl af den fruktan nihilisternas
värksamhet ingifvit tsaren och hans närmaste som af de
varnande råd denne från olika håll mottagit beträffande stadfästandet
af Loris-Melikoffs förslag till reformer.
Slutligen vände sig Alexander — fortfarande utan att
meddela sig därom med Loris-Melikoff — till Pobedonostseff med
en anhållan att han måtte uppgöra förslag till ett manifest,
hvarigenom den nye tsaren skulle kungöra för sitt folk den inre
politik han för framtiden ämnade följa. På Loris-Melikoffs
skriftliga reformförslag hade han egenhändigt antecknat sin åsikt att
det var »synnerligen väl uppgjordt», ministerkonseljens majoritet
liksom förslagets upphofsman hade han låtit förbli i tron att han
anslöt sig till deras ståndpunkt samt hade till yttermera visso
bekräftat detta i tydliga ord till sin broder, storfurst Vladimir.
Men det oaktadt uppdrog han nu åt reaktionens målsman, som
röstat emot reformerna, att uppsätta det manifest, som skulle
tillkännagifva hans afsikter beträffande regeringen. Alexander III
var dock, enligt samstämmande vittnesbörd af alla som kände
honom, en i botten hederlig man. Någon önskan att afsiktligt
bedraga flertalet af sina ministrar kan man därför icke tillskrifva
honom. Men då återstår såsom enda förklaring blott slutsatsen
alt han alldeles icke fattat innebörden af det dokument, som
han förklarat synnerligen väl uppgjordt, utan med detta uttryck
af gillande icke afsett mera än om han antecknat att han fann
papperet, hvarpå förslaget var skrifvet, synnerligen väl gjordt.
Lika litet fattade han väl till alla dess konsekvenser
innebörden af det aktstycke Pobedonostseff uppsatte och förmådde
honom att gilla. Åtminstone synes han icke fattat att detsamma
stod i allra skarpaste motsats mot Loris-Melikoffs »synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
