Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
beviljats denna klass genom den nya lagen, skulle tjäna som ett
lockbete för att draga den öfver på regeringens sida. Hvad
beträffar de miljoner bönder, som utgöra nio tiondedelar af
befolkningen, som betala tre fjärdedelar af budgefen och som
uppställa nio tiondedelar af arméns manskap, så ha de ingenting att
betyda i de nya semstvo-församlingarna. Bonderepresentanternas
ställning i dessa är mer än underordnad — den är förnedrande,
då deras omedelbara herrar, distriktcheferna, som äga nära nog
oinskränkt makt öfver dem, också sitta där.
»De frisinnade semstvo-församlingarna och den frisinnade
prässen ha ofta protesterat mot beviljandet af tillträde till dessa
församlingar åt distriktcheferna.
»Tänk på betydelsen af hvilken församling som hälst, där
en medlem kan låta prygla andra medlemmar. ’Ölägenheterna’
af ett sådant inbördes förhållande skulle göra själfva rätten att
sända representanter till ett hån.
»Bönderna ha i själfva värket under bondetsaren blifvit
uteslutna från delaktighet i den lokala själfstyrelsen, liksom
de blifvit beröfvade många andra medborgerliga rättigheter.»
Längre kunde reaktionen knappast gå i kringskärande af
massans af folket poiitiskt-medborgerliga rättigheter. »Där intet
finnes har kejsaren förlorat sin rätt» — och sin makt att taga.
Men på andra områden funnos ännu föremål för den reaktionära
ifvern.
Ett af dessa var det religiösa. Där firade reaktionen, ledd
af Pobedonostseff, som i allting rörande religionen var
fullkomligt enväldig, under Alexander III:s tid formliga orgier. Judarna
i hela Ryssland, katolikerna i Polen, Östersjöprovinsernas
luteraner, liksom de ryska sekteristerna: de gammaltroende,
duho-borerna, stundisterna, molokanerna och andra, fingo i lika mån
erfara tyngden af den reaktionärt fanatiska nationalism, som
besjälade de maktägande i Ryssland.
Å dessa maktägandes sida berodde den religiösa intoleransen
och förföljelserna till stor del på politiska motiv. I utbredning
med hvilka medel som hälst af den grekiska ortodoxin sågo de
nationalistiska styrande det bästa medlet att förryska de natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
