Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Icke nog med att judar i det öfriga Ryssland befalldes att flytta
tillbaka till de distrikt, där de sedan gammalt ägde rätt att
vistas, men äfven i dessa distrikt förbjödos de att bosätta sig på
landsbygden och att arrendera jord. Till en början blef värkan
af dessa lagar dock icke stor. Innan de hunnit i större
utsträckning tillämpas, föll Ignatieff i onåd och erhöll till efterträdare
grefve Tolstoi, som — utan att förmå tsaren till återkallande af
ediktet — stillatigande suspenderade värkställigheten däraf och
lät det förblifva en död bokstaf under hela sin ministertid.
Men efter hans död 1889 tog Pobedonostseff ledningen
äfven beträffande judarna. Redan året därpå återupplifvades
maj-ediktet af 1882, och icke blott återupplifvades, utan
förklarades ha varit i gällande kraft under alla de förgångna åtta
åren, det vill säga tillerkändes retroaktiv värkan för hela denna
tid. Tiotusental judar, som i förlitan på den genom
åsidosättandet af ediktet visade toleransen bosatt sig på landsbygden
inom det »lagliga» distriktet, som arrenderat jord eller flyttat
till andra städer, tvingades nu på en gång att återflytta till
trakter, där de voro fullkomliga främlingar och saknade alla
utkomstmedel.
Ediktets bestämningar genomfördes med hänsynslös
stränghet och skärptes ytterligare genom »förklarande» tilläggsukaser
af ännu omänskligare syfte. I Moskva tvingades judarna att i
sådan hast lämna staden, att de icke ens hunno sälja sitt bohag
och öfrig egendom. Polisen dref ut dem från deras bostäder
och lät vräka ut på gatorna all deras lösegendom. Det de icke
kunde medföra, måste i en mängd fall lämnas kvar för hvem
som ville taga det. Själfva fingo de icke stanna för att ordna
sina affärer, utan släpades under bevakning som brottslingar till
de trakter, hvilkas gränser de framgent icke skulle få öfverskrida.
I Kiev blefvo — i februari 1891 — ettusen judiska
butikägare och deras familjer på en gång häktade och befallda att
inom tjugufyra timmar lämna staden. Polisen trängde vid
åttatiden på morgonen in i deras bostäder och förde dem direkt
till polisstationen, där butikägarna fälldes till 1300, deras biträden
till 600 rubels böter hvar — emedan de icke omedelbart rättat
sig efter en nyutfärdad ukas, som förbjöd judar att hafva butiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
