Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionens följder på det ekonomiska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen var ingalunda villig att låta hvem som hälst träda i
direkt beröring med de nödlidande, som ju kunde komma till
uppfattningen att andra förmådde och ville göra mera än tsarens
regering och kanske till och med kunde göras till föremål för direkt
politisk propaganda af en eller annan bland de frivilliga hjälparna.
Den yrkade därför att de på enskild väg hopsamlade medlen
skulle öfverlämnas till distribution åt den officiella
nödhjälpskomité, som tillsatts under ordförandeskap af tronföljaren — den
nuvarande tsaren — och hvars medlemmar utgjordes af ministrar
och andra högre dignitärer.
En sålunda sammansatt komité borde, ansåg man, ingifva
tillräckligt förtroende för att göra slut på enskilda personers
och organisationers yrkanden att själfva få utdela de
understödsmedel, som samlats. Men däri bedrog man sig. Det är synnerligt
betecknande för graden af det förtroende man i Ryssland hyser
för regeringen och för allt, som står i beroende af denna, att
till och med personer, tillhörande hofvet, rådde representanterna
för kväkarna i Pennsylvanien, som skickat en betydande
penningsumma till understöd åt de ryska nödlidande, att icke öfverlämna
dessa medel till tronföljarens komité. Och understödsföreningen
i Moskva, som hade åtskilliga miljoner till sitt förfogande, sände
en deputation till finansministern för att anhålla om rätt att själf
få distribuera sina understödsfonder, oberoende både af
tronföljarens komité och af regeringens tjänstemän. Vischnegradskij
icke blott svarade med en bestämd vägran att villfara
deputationens anhållan, utan hotade därutöfver att låta utan vidare
arrestera hvem hälst, som ertappades med att utan behörigt
tillstånd bedrifva nödhjälpsvärksamhet på landsbygden.
Det blef för mycket till och med för det långmodiga ryska
samhället. Utan någon öfverenskommelse, men drifna af samma
känsla af revolt mot regeringens oförnuftiga, ja, brottsliga förbud
för enskilda personer att bringa hjälp åt dem regeringen själf
erkänt sig icke förmå hjälpa, satte sig medborgare af alla
klasser och öfver allt i Ryssland helt enkelt öfver detta förbud och
reste till de af nöden hemsökta trakterna för att så vidt i deras
förmåga stod söka lindra den. Och regeringen såg sig tvungen
att gifva efter, ehuru den icke hade takten att göra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
