Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
närmaste tiden i tillfälle att utföra. Exekutivkomitén använde
alla partiets krafter och resurser för att nå det närmaste mål
den uppställt: undanrödjandet af tsaren, hvilken den betraktade
såsom det förnämsta och väsentligaste hindret för uppnående
af den politiska frihet de revolutionära numera erkände vara
grundvilkoret för all vidare utveckling. Det är ett egendomligt
fenomen, hvartill motstycke saknas i alla andra länders politiska
historia, detta att ett parti, hvars politiska program icke kan
betecknas såsom mera än liberalt, medan det ekonomiska
endast var fredligt socialdemokratiskt, af omständigheterna drefs
att värka för sina i och för sig så hofsamma sträfvanden med
de blodigaste revolutionära medel det är möjligt att föreställa
sig. Under hvilken annan styrelseform som hälst vore detta
förhållande oförklarligt, men under den i Ryssland härskande
utgjorde det ett ovedersägligt bevis för den på enväldet stödda
byråkratiska despotismens oförenlighet med en utveckling af
individernas mest elementära mänskliga och medborgerliga
rättigheter.
Det framgångsrika bombattentatet mot Alexander II blef,
såsom förut nämts, vändpunkten i den revolutionära rörelsens
utveckling. Dittills och under den närmaste tiden därefter hade
exekutivkomitén haft vissa skäl att invagga sig i tanken att
revolutionen snart skulle kunna bringas att bryta ut. Terrorismen
hade värkligen försatt det ryska samhället i så stark rörelse,
att man kunde vänta snart sagdt hvad som hälst däraf. De
liberala gjorde sitt bästa för att vinna någon fördel för nationen
af denna rörelse, öfverallt — icke blott inom de revolutionära
kretsarna — hoppades man en återgång till det mått af
liberalism, som kännetecknat reformperioden i början af Alexander
II:s regering. Hans sons Pobedonostseffska regeringsmanifest
gjorde slut på alla sådana förhoppningar och gjorde det på
samma gång till en nödvändighet för den revolutionära
oppo-sionen att bygga sin vidare värksamhet på helt och hållet ny
grund.
Den längst avancerade gruppen, den exekutivkomitén
närmast stående, kunde helt naturligt icke omedelbart känna sig
öfvertygad om omöjligheten af att bringa en revolution till ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
