Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men dynamitfröna tyckas rotat sig i jorden», säger Stepniak,
»ty den dödsbringande frukten visar sig på nytt och ständigt
på nytt öfver ytan. Dynamitfabriker kunna icke längre utrotas
och undan för undan upptäcker polisen bevis för nya försök att
begagna det material de tillvärka. Försöket att spränga tsaren
i luften under militärmanövrerna i Smolensk år 1893 synes ha
varit mycket allvarsammare än det af den 13 mars 1887.
Det nya nummer af Narodnaja Volja, som utkom 1893, gaf
uttryck åt denna nyvaknade anda af hämnd och vedergällning;
terrorismens spöke skymtar fram däri på nytt.»
Icke alla terroristiska attentat under Alexander III:s regering
misslyckades emellertid, om ock tsaren själf lyckades undgå de
mot honom riktade försöken. Åtskilliga af den hemliga polisens
spioner drabbades af de revolutionäras rättvisa — såsom t. ex.
spionen Prim, som 1882 aflifvades på Smolenska kyrkogården
i S:t Petersburg — likaså en del tjänstemän, som ådagalagt
särskildt brutalt nit i behandlingen af de politiska fångarna o. s. v.
Den märkligaste »afrättningen» var den af general Strjälnikoff i
Odessa den 3 mars 1882. Generalen i fråga hade på befallning
och med särskilda fullmakter af tsaren skickats till Sydryssland
för att där kväfva den revolutionära rörelsen. Strjälnikoff utförde
sitt uppdrag efter en ny metod. Han lät på en gång i en
mängd olika sydryska städer häkta åtskilliga hundratal,
företrädesvis helt unga personer — delvis skolelever — tillhörande såsom
»opålitliga» ansedda familjer. Efter någon tids strängt
ensamhetsfängelse underkastades dessa häktade ett skarpt förhör af
generalen själf, som alltid började med en förklaring att de anklagats
för brott och brottsliga förbindelser, som skulle bringa dem till
Sibirien för lång tid, såvida de icke genom öppenhjärtighet
visade sig värda regeringens mildhet och öfverseende. Därefter
riktades till dem frågor om deras och deras familjers
bekantskaper och umgänge, om yttranden de hört fällas, om böcker och
skrifter de sett i sina eller andras hem o. s. v. I många fall
läto sådana helt unga häktade, nedbrutna som de voro i följd
af det stränga ensamhetsfängelset, skrämma sig att meddela en
del i deras eget tycke fullkomligt oskyldiga upplysningar, hvilka
sedan af generalen och hans redskap kombinerades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
