Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Nikolai II:s första regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Den nyaste tiden.
Nikolai II:s första regeringsår.
Det var med värkligt rörande seghet hela det ryska
samhället hängde fast vid förhoppningarna att en ljusare tid skulle
randas i och med Nikolai II:s tronbestigning. Man ville icke
tro annat än att den unge tsaren skulle göra slut på det skede
af förtviflad reaktion, som så länge pågått och därför iakttog
man med spändaste, ängsligaste förväntan hvarje hans steg,
vägde hvarje hans ord. Vanligen har man hälst någon
vägledning vid bedömandet af en tronföljares karaktär i ett eller
annat yttrande, en eller annan handling från den tid han ännu
endast var tronföljare, men om Nikolai II visste man egentligen
ingenting. Han hade visst fungerat såsom ordförande i den
stora nödhjälpskomitén och i styrelsen för den sibiriska
järnvägen, men allt han under fullgörandet af dessa funktioner yttrat
eller skrifvit, hade varit af så obetydande art, att ingen annan
slutsats däraf kunnat dragas än den att den blifvande härskarens
naturliga begåfning var rätt medelmåttig. Å andra sidan
försäkrades det åter från bäst underrättadt håll, från hofkretsarna,
att tronföljaren afsiktligt tegat, då han vetat att han ändå icke
skulle kunnat drifva sin vilja och sina åsikter igenom. I ett
själfhärskaredöme måste tronarfvingen helt naturligt iakttaga en
mycket reserverad hållning, för att icke ådraga sig skenet att
opponera mot den regerande härskaren. I många kretsar trodde
man därför på uppgifterna om skälen hvarför tronföljaren spelat
en så föga framstående roll, när han öfverhufvud haft tillfälle
att uppträda offentligt, och uppgaf icke hoppet att han skulle
visa sig hälst i någon mån mera frisinnad än hans fader.
Till en början såg det också ut som om man icke hoppats
förgäfves. Flera små händelser antydde att den nye tsaren icke
var böjd för att öfverse med alltför långt gående själfsvåld och
egenmäktighet af byråkratin. Så t. ex. näpste han under de
allra första dagarna af sin regering rätt skarpt den allsmäktige
polisprefekten i S:t Petersburg, Wahl, för dennes tilltag att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
