Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Reaktionen under Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
därefter af general Bobrikoff, en såsom samvetslös lycksökare
känd militär, som egentligen aldrig sett aktiv militärtjänst, till
generalguvernör, bekräftade i allo de farhågor kallelsen till
urtima landtdag förorsakat.
Stort uppseende i den civiliserade världen väckte äfven
duhoborernas massutvandring från Ryssland under 1898. Under
den korta tid en del af dem tvingats att lefva i guvernementet
Tiflis, hade 1,200 personer, mest barn, af inalles 4,500 aflidit
till följd af sjukdomar och umbäranden. De återstående voro
bragta till gränsen af förtviflan, färdiga att göra hvad som hälst
för att undslippa förföljelsen — hvad som hälst utom att
afsvärja sin tro. I den punkten rådde regeringens redskap icke
på dem, så fridsamma och undergifna de än i allt annat voro.
Alla tänkbara våldsmedel hade försökts, men utan påföljd, och
då sågo sig de maktägande slutligen tvungna att gifva efter och
tillåta duhoborerna att emigrera. Inalles åtta tusen af dem
öfver-fördes i olika afdelningar till Kanada, där de erhöllo jord af
regeringen och där flera af duhoborkolonierna synas på god väg
att förvärfva större välstånd än de kunnat drömma om i eget
land. Icke alla tillätos emellertid att utvandra. De som uppnått
värnepliktsåldern skickades, då de vägrade att bära vapen, till
trakter norr om polcirkeln i Sibirien för hela den tid deras
tjänstgöring i den aktiva armén och reserven skulle räckt, eller
inalles aderton år!
De värnepliktiga duhoborerna betraktades såsom motståndare
och fiender till regeringen och behandlades därefter. Ty i detta
afseende hade de maktägande lika litet som i något annat
förändrat metoder. Några revolutionära våldsdåd eller ens försök
till sammansvärjningar och våld hade icke på flera år förekommit.
Polisen rapporterade visst tid efter annan om upptäckta
komplotter och tillärnade attentat, men dess rapporter af detta slag
vunno knappast tilltro hos någon annan än tsaren, som måhända
ej skulle befunnits fullt så villig att bifalla till den regerande
kamarillans våldspolitik, om han vetat att de massvis häktade
revolutionärerna i själfva värket aldrig tänkt på några attentat
mot hans helgade person, utan i de flesta fall voro antingen
studenter, som agiterade emot de olidliga universitetsreglementena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
