Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Reaktionen under Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
eller arbetare, som sökte åstadkomma sammanslutning och
organisation bland sina kamrater, för befordrande af allas
gemensamma intressen.
Under 1898 kunde en tydlig stegring af polisens och
gen-darmeriets värksamhet iakttagas. Inom tio månader häktades
öfver ettusen män och kvinnor, delvis gossar och flickor, som
ännu på långt när icke voro fullvuxna, alla »för politiska orsaker».
I januari företogos husundersökningar och massarresteringar i
guvernementet Saratoff; i februari i staden Nikolajeff, vid Svarta
Hafvet och i Ivanovo-Vosnessensk, där 70 arbetare häktades;
i mars i S:t Petersburg, Kiev (77 häktningar), Moskva (30 män
och kvinnor häktade), och Saratoff; i april igen i S:t Petersburg
och i Odessa, där 32 män och kvinnor på en gång häktades.
Under de följande månaderna i Vitebsk, Vilna (30 till 40 häktade
i hvardera), i Kaluga, Warschau och Lodz, där icke mindre än
200 arbetare häktades på en gång, o. s. v. Fängelserna i
Voronesch, Kiev, Odessa och andra guvernementsstäder fylldes
af politiska »förbrytare», som undergingo straff på administrativ
befallning, eller höllos i ensamhetsfängelse för att uppmjukas
till en blifvande ransakning, medan tjogtal andra voro på väg
till Sibirien, allt på befallning af rikspolischefen, inrikesministern,
i S:t Petersburg. Om någon rättegång mot politiska förbrytare
var det aldrig vidare fråga, den administrativa rättskipningen —
sit venia verbo! — hade blifvit den enda och är så ännu i dag.
Ensamt i S:t Petersburgs fängelser funnos i september 1898 ett
hundra sjutton män och 33 kvinnor — femton af de förra i
Peter Pauls fästningens kasematter — som aldrig undergått ens
någon värklig ransakning, dess mindre blifvit dömda, men som
det oaktadt betraktades och behandlades såsom öfverbevista,
farliga brottslingar.
Den öfvervägande största delen af dessa fångar utgjordes
af arbetare, som icke låtit någonting värre komma sig till last
än att de sökt bilda fackföreningar, för att åvägabringa en
förbättring af de usla vilkor, hvarunder de arbetade och lefde och
hvilkas uselhet till och med af höga regeringsämbetsmän någon
gång erkändes, om icke offentligt så dock officielt i rapporter
till tsaren personligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
