Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Reaktionen under Nikolai II - Den revolutionära rörelsens utveckling under Nikolai II och utsikterna för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
än Pobedonostseffs, har sedan den dag han tillträdde sitt
ämbete fått erfara att oppositionen ingalunda ännu låtit nedslå sig,
utan tvärtom arbetar ihärdigare och mera konsekvent än
någonsin. Några nya medel att råda bot på den har icke häller han
lyckats uppfinna, men däremot har han lyckats gå ännu längre
i reaktionär brutalitet än till och med hans närmaste företrädare.
Pryglande och hängningar ha aldrig under nyare tid varit
allmännare i Ryssland än under innevarande år. Von Plehwe och
de öfriga maktägande hoppas påtagligen kunna återskänka
tsardömet dess förlorade lugn och dess förintade anseende genom
att drifva reaktionen ännu längre än förut. De inse icke att de
redan äro inom synhåll af den gräns, utöfver hvilken reaktion
och våldsmedel i våra dagar icke kunna gå, emedan ingen makt,
icke ens tsarens, är obegränsad, emedan våldsmedel icke kunna
upphäfva, äfven om de under någon tid kunna fördröja den
naturliga och nödvändiga utveckling, som intet folk och ingen
regering någonsin kunnat undandraga sig.
Den revolutionära rörelsens utveckling under Nikolai II och
utsikterna för framtiden.
Redan under Alexander III:s tid hade, såsom tidigare
påpekats, oppositionsmännen af olika grupper kommit till
öfvertygelsen att reformsträfvandena icke kunde leda till några resultat
af bestående värde, förrän dessa sträfvanden kunde fotas på
lagligt erkännande af folkets, af individernas mänskliga och af deras
medborgerliga rättigheter. Åt detta håll insåg man att
reformvännernas arbete framdeles måste gå, insåg att alla måste
uppställa sådant lagligt erkännande såsom det närmaste och
viktigaste målet.
Frågan gällde sålunda numera hufvudsakligen huru man
skulle gå tillväga, hvilka medel och hvilken taktik man skulle
använda för att göra målet upphinneligt, och den frågan
besvarades indirekt, men därför icke mindre tydligt, af den reak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>