Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Den revolutionära rörelsens utveckling under Nikolai II och utsikterna för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
som i lagar stiftade och upprätthållna af hela nationen skulle
finna oöfverstigliga hinder för maktmissbruk åtminstone af mera
omfattande art.
Detta måste insetts af mer än en af de tsarens rådgifvare,
som gjorde sig till själfhärskareprincipens förespråkare och
försvarare gentemot samhällets rättmätiga anspråk. Flera af dem
hade såsom medlemmar af tjänstemannakåren tjänat sig upp
från dess lägsta grader och måste därför vetat att denna kår
blifvit en stat i staten, att den faktiskt såsom helhet satt inne
med all makt, utan möjlighet till kontroll från den nominella
maktägandens sida, att därför talet om inskränkning af tsarväldet
genom rätt för folket att deltaga i styrelsen, var idel tomma ord.
Men tsaren insåg det icke. Han lät förmå sig att tro på
de innehållslösa fraserna och sanktionerade en fortsättning af
regimen, som oundvikligt måste föra denna allt längre.
Stående i ständig beröring med västerländerna kunde Ryssland
omöjligt undgå att beröras af deras utveckling. De reaktionära
maktägande själfva, som oafbrutet måste se sig om efter nya
hjälpkällor för att fylla statens ökade behof, hade ingenting emot
att den materiella utvecklingen i Europa också infördes i
Ryssland, utan sökte tvärtom på sitt sätt befordra sådant införande.
Men de hvarken insågo eller ville erkänna att materiell och
andlig utveckling naturnödvändigt gå hand i hand och tvingades
därför att, medan de å ena sidan med konstlade medel sökte
forcera framåtskridandet, å den andra med lika konstlade hålla
det tillbaka. Det var och är i all hufvudsak samma konflikt
mellan reaktionär konservatism och naturlig demokratisk
utveckling, som pågått ända sedan Alexander II:s första stora reform,
men öfverflyttad till andra samhällsområden och vorden mera
komplicerad i samma förhållande som utvecklingen iklädt sig
flera former och skapat nya lager inom samhället. I andra
länder har denna strid utkämpats mellan de af ålder privilegierade
klasserna, hvilkas inflytande beror på häfd och tradition, hvilkas
intressen åtminstone delvis kunna sammanfalla med andra
folkklassers och hvilka därför i någon mån kunna påräkna stöd hos
en eller flera af dessa. Men i Ryssland finnes sedan
lifegen-skapens upphäfvande ingen sådan privilegierad samhällsklass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
