Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Den revolutionära rörelsens utveckling under Nikolai II och utsikterna för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
kyrkan antalet demonstrerande, som på numera vanligt sätt
utvecklade röda fanor och ropade »ned med tsardömet!» till 40,000,
eller flera än någonsin förut.
I Moskva lyckades myndigheterna som sagdt genom att
använda cirka 25,000 man trupper, hindra arbetarebefolkningen
att intränga i den egentliga staden, där polisen därför kunde
husera ungefär som den ville med demonstranterna. Omkring
1,200 af dem häktades, bland hvilka 21 officerare, och
kvar-höllos längre eller kortare tid i fängelse, när de icke såsom i
hundradetal fall skedde, blefvo förvisade.
Öfverallt timade liknande händelser, om ock i mindre
utsträckning. I hela Ryssland äro arbetarna numera genomträngda
af öfvertygelsen att det är enväldet, tsardömet, som är fienden,
att alla ansträngningar måste gå ut på att störta detta envälde,
emedan hvarken arbetare eller andra kunna räkna på någon
framtid så länge det består. Den reaktionära politiken har
beträffande arbetarna liksom i fråga om andra samhällsklasser bragt
de resultat den måste bringa.
Alldeles samma resultat har regeringen nått genom sin
metod att behandla den studerande ungdomen. Så godt som
allt missnöje både bland universitetsungdomen och bland
studenterna vid andra högskolor gällde ursprungligen så godt som
endast förhållandena vid lärovärken. Men då alla, äfven de
fredligaste och lojalaste försök att få förändringar till stånd, af
de maktägande stämplades såsom symptom af »upproriskhet»
och undertrycktes med de brutalaste medel, kunde resultatet
icke bli mer än ett enda. Den studerande ungdomen liksom
andra kretsar af samhället rent af tvingades till öfvertygelsen
att systemet själft, den byråkratiska despotismen, som benämdes
envälde, var roten till det onda. Och däraf har lika naturligt
följden blifvit att den universitetsungdom, som öfverhufvud
intresserar sig för samhällsutvecklingen, så godt som
undantagslöst anslutit sig till de revolutionära sträfvandena. De senaste
årens studentproklamationer och upprop, liksom alla af studenter
tillställda demonstrationer, ha aflägsnat hvarje tvifvel härom.
Det är icke ens nödigt att anföra bevis för att så är. Enhvar,
som ägnat de sista årens händelser i Ryssland den flyktigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
