Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den revolutionära syndikalismen och dess innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällets hela ekonomiska ledning om hand. Samtidigt
uppväxte emellertid inom detta samhälle en ny klass, vilken
förut — sålänge bourgeoisien varit förtryckt — utgjort ett
element inom densamma, men vilken nu i och med dess
erövring av makten och den samtidigt uppspirande
industrialismens allt snabbare utveckling kom att övertaga den roll
bourgeoisen förut innehaft; att vara framskaparen av de
materiella värdena inom samhället och tillika den förtryckta
klassen. Denna klass var proletariatet eller lönslavarnas klass.
Vi se sålunda, att klasserna inom samhället äro givna
produkter av den socialekonomiska utvecklingen. Då det
moderna klassamhället nu kan sägas vara mer än hundra
år gammalt, och dess olika mot varandra fientligt sinnade
klasser: bourgeoisi och proletariat är årsbarn med dess
uppkomst, så följer härav att proletariatets kamp mot
bourgeoisien eller klasskampen icke i och för sig är någon
tillfällig företeelse, utan äger lika gamla anor. Att förneka
dess existensberättigande är detsamma som att förneka
historien själv.
En sådan strid måste utkämpas av de förtryckta själva
med de vapen, varmed de kunna tillfoga motståndaren de
kännbaraste förlusterna. Liksom bourgeoisien på egen hand
förde sin strid mot feodalsamhället, så måste även
proletariatet självt utkämpa sin strid mot klassamhället, till dess det
avskaffat detsamma och därmed också sin egen tillvaro som
klass.
Syndikalismen har också gjort denna ovan citerade sats,
att arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk till
sin och den kommer också därigenom att inleda en
renässans-(pånyttfödelse-)period i arbetarrörelsens historia.
Det fanns en tid, då arbetarrörelsen i sin helhet uti sin
kampanj mot klassamhället följde denna paroll. Men så
kom ett skede i dess historia, då den blev politisk, d. v. s.
lät den ekonomiska klasskampen stå tillbaka och förlade
tyngdpunkten av sin taktik till de lagstiftande
församlingarna eller med andra ord till strävandena att söka omlägga
samhällets och dess ekonomiska byggnad medelst politiska
vapen. Denna taktik: den socialdemokratiska blev
emellertid icke såsom mången förmodat fruktbärande utan den
blev i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
