Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den revolutionära syndikalismen och dess innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syndikalismen är såväl med hänsyn till taktiken som
till organisationsformen federalistisk; det vill säga, den
lämnar sina respektive organisationer och dessas medlemmar
största möjliga handlingsfrihet. Ansvaret för stridernas
förande vilar sålunda på medlemmarna själva och deras taktik
dikteras ej av några auktoritära ledande personligheter.
Detta blir, om man så skulle vilja kalla det en centralisation,
men ej av makten hos de få, utan av kraften hos de många.
Socialdemokraterna känneteckna syndikalismen som en
för proletariatet vanmaktsskapande rörelse, då den är fotad
på så till synes lösa grunder. Hur skall den kunna mena
de, under sådana förhållanden hålla stånd mot
arbetsköparnes starkt centraliserade ringar och karteller?
Vid första påseendet ser det kanhända ut som om
deras tankegång vore riktig. Men i verkligheten ter sig saken
något annorlunda.
Det kan i detta sammanhang vara av ett visst intresse
att konstatera borgarklassens fruktan för syndikalismens
kampmetoder. Medan socialdemokraterna föraktfullt rycka på
axlarna åt desamma behandla borgarna ofta nog saken med
ett allvar, som visar deras farhågor för en arbetarrörelsens
taktikförändring, vilket vore för dem att komma ur askan i
elden.
Vid den första syndikaliststrejken i Sverge —
Karlstadskonflikten — skrevo Göteborgs-Posten och Nya
Värmlandstidningen efter att ha berört Centrala Arbetsgivareförb:s
lockouthot och framkastat den eventualiteten att
mureriarbetsmännen, som begärt en löneförhöjning från 40 till 50 öre
pr timme skulle få återgå till arbetet med en löneförhöjning
av endast 5 öre pr tim. följande:
“Överhuvudtaget torde det kunna ifrågasättas,
huruvida ett lockouthot har någon verkan gentemot en
syndikalistisk organisation. Den är visserligen byggd på lösa
grunder, vilket synes vara en svaghet, men däri ligger
också en styrka.“
De anförda borgerliga tidningsorganen påpekade
därefter ovan citerade eventualitet, att arbetarne skulle få
återupptaga arbetet för en timlön av 45 öre, men skyndade
sig att tillägga, att dessa då komme att blott prestera 45/50
= 9/10 av arbetets värde.
Detta är tillade dessa organ vidare, “den mycket
omtalade sabotagens innebörd. Och det värsta är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
