Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den revolutionära syndikalismen och dess innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma i denna form torde vara alldeles oåtkomlig
för strafflagar och klasslagsstiftning.“
En fullständigt borgerlig kapitulation inför en av
syndikalismens allra farligaste stridsmetoder!
De “goda“ borgarne förstå, att de här ha att göra
med arbetare, vilka icke “slå sig till ro“ efter en avslutad
strid, utan äro beredda att fortsätta den på ett område, där
icke längre arbetarnes sträjkkassor behöva anlitas, utan där
arbetsköparne riskera att få betala krigskontributionerna.
Hu, så hemskt!
För alla utplundrare och parasiter!
De varslade, att bourgeoisiens kassakistor voro i fara
att länspumpas; därav deras räddhåga.
Men de tröstade sig med, att då lagstiftningen stod
vanmäktig, arbetarnes sunda rättsmedvetande skulle veta
att reagera mot en sådan stridsföring.
Löjliga enfald!
En svensk författare C. F. Ridderstad har skrivit, “att
om man lägger de franska konungarnes blodsdåd och
rövarbragder i historiens ena vågskål och den franska
revolutionens blodsdomar och avrättningar i den andra, så skola de
senare befinnas fjäderlätta gentemot de förra.“ “Dock var,“
skrev Emile Zola, “den franska revolutionen förorsakad av
mindre missförhållanden än de nu existerande.“
Hur enfaldigt tro och våga påstå, att arbetarne skulle,
ha orsak att visa medkänsla mot sina förtryckare! Ha de
någonsin visat skonsamhet mot proletärerna? Aldrig!
Dessa industrialismens rovriddare, som av snikenhet
och lumpet vinstbegär hellre låta arbetarne levande begravas
i gruvor eller sönderslitas i fabriker än de offrat något av
sina stulna millioner till anordnande av försigtighetsåtgärder
häremot; dessa lockoutgalna arbetsköpare, som ifall deras
slavar vågat ett ögonblick söka räta ryggen hotat att
utkasta dem i arbetslöshetens och husvillhetens hopplösa
mörker till rov för brutala myndigheter, vilka alltid stått redo
att bortdömma dessa olyckliga offer till långvarigt
tvångsarbete och inspärrning!
Ha alla dessa släktets marodörer, vilka aldrig borde
tålas i ett mänskligt samhälle någon som hälst rätt att
vädja till arbetarnes rättsmedvetande?
De, som själva sakna sådant och genom sina våldsdåd
trampat alla sina medmänniskors rättsmedvetande i stoftet!
Låtom oss slå fast, att vilka våldsåtgärder arbetarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
