Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner emellan. Betraktelser i bref af Bernhard Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medgiiVet, att det företrädesvis är vidriga ämnen som behandlas
af realisterna, så hvem ger dig rättighet att derför genast tala
om en osedlig tendens? En författares egen sedliga ståndpunkt
har endast i ringa mån att göra med ämnets beskaffenhet, beror
endast på det sätt h/varpå ämnet behandlas. En författare kan
mycket sällan välja hvilket ämne han behagar. Hans ämnen
»ligga i luften», och han hemtar dem från erfarenheten. Om
han ständigt är omgifven af uselhet, ständigt lefver i en moraliskt
rutten atmosfer, ständigt plågas vid tanken på lifvets
missförhållanden, så tvingas han af en naturnödvändighet — om han
för öfrigt ej vänder sig alldeles bort ifrån lifvet —- att skildra
hvad som är uselt, ruttet och förvändt. Och hvad nutidens
författare vidkommer, så beiinna de sig just i en sådan
belägenhet. De ha ständigt för ögonen olyckliga äktenskap, de bevittna
ständigt egoismens seger, de läsa i tidningarna dagligen om
ekonomisk ruin, de tvingas att böja sig för en allsmägtig och
onaturlig konvenans, de kunna ej ta ett steg utan att träffa
lögnen i någon af dess många skepnader, de möta humbug
nästan öfverallt i lifvet, de höra ständigt »underklassens»
jem-merrop och så vidare i oändlighet Hur i all verlden skulle de,
om inte undantagsvis, kunna skildra någonting annat än detta?
De måste skildra hvad de se och höra. Men hvad man af dem kan
begära, det är att de ställa sina ruskiga erfarenheter i deras rätta
belysning. Hvad man af dem kan begära, det är att de ideligen
upprepa: kom och se hur uselt, ruttet och förvändt allting är!
Och det är just detta våra författare göra. Har du inte märkt
att detta »gräfvande i smuts och osedlighet» (som du så drastiskt
uttrycker dig) så långt ifrån tyder på kärlek till sjelfva smutsen
eller på sympati för osedliga förhållanden, att det tvärtom
utgör en enda kraftig protest deremot? Har du verkligen inte
förstått, att nästan alla de författare, som vi nu åsyfta, i hela
sitt författarskap ropa just på motsatsen af h7ad deras
motståndare påstå: nemligen på större sedlighet i lifvets alla
förhållanden?
Det är detta strängt sedliga drag, som en viss kritik ej
velat erkänna. Det är dessa moralpredikningar, som en viss
kritik i sin sjelfbelåtenhet ej velat höra på. D.enna kritik, som
så gema rekommenderar en beslöjad osedlighet, skriker till af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
