Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner emellan. Betraktelser i bref af Bernhard Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du har härmed berört en för mig ömtålig punkt. Jag
er*-känner att da har rätt i anmärkningen, men jag vill å andra
sidan ej lemna ringaste rum för den misstanken att
fosterlandskänslan hos mig är mindre stark nu än förr. Det låter ju
tänka sig att kosmopolitism och patriotism ej med nödvändighet
utesluta hvarandra. Vi ha ju t. ex. i Snoilsky ett slående
exempel derpå att vår nu löfvande mest kosmopolitiske skald
äfven är den mest patriotiske. Meri, som sagdt, jag erkänner
villigt, att den fosterlandskärlek, som vår tid håller på att
utrota, ej allenast är den okritiska beundran, som nästan alla folk
hysa för sitt eget (hvad man rätteligen borde kalla
fosterlands-fåfångan), utan ock sjelfva den upplyftande känslan af att
tillhöra en viss nation. Kanske patriotismen tillhör det slags
känslor, som endast på ett lägre stadium äro berättigade, just
derför att de då också äro naturliga, men som på ett högre
stadium böra försvinna såsom egoistiska. Det fans en tid, då
hvarje landskap (ja ännu längre tillbaka då hvarje härad) var
ett fosterland för sig, med egen författning, egna konungar, egna
seder, och då man utan tvifvel betraktades som en
landsför-räddare, i fall man uppoffrade sitt landskaps enskilda intressen,
to,r att i stället se på alla de förenade landskapens bästa. Men
om nu t. ex. en riksdagsman söker att på héla rikets bekostnad
utverka fördelar för den ort han representerar, om han t. ex.
sätter det att vara skåning framför det att vara svensk, då
klandrar man honom och talar om lokalintresse. Skulle det
inte låta tänka sig, att det i framtiden anses som någonting
egoistiskt att i första rummet betrakta sig som svensk, i andra
som europé? Skulle det inte låta tänka sig, att den framtida
svenska patriotismen rätteligen får benämningen lokalintresse?
Qväfvandet af fosterlandskänslan tyckes mig, från denna
synpunkt betraktadt, vara ett framsteg i kulturen, hvars yttersta
mål (så vidt vi kunna fatta det) är att göra mensklighetens
alla folk till ett organiskt helt.
Min uppfattning är i korthet denna. När folken af sig
sjelfva sluta sig tillsammans i organiska förbund, när
krigshärarna afskaffats såsom oförenliga med tidens kultur, och när
kommunikationerna jemnat ut alla nationella égendomligheter
— då är patriotism i nuvarande mening en öfvervunnen stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
