Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annie Besant. Ett qvinnoporträtt af A. Ch. Edgren, f. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annie var då bara 5 år gammal — hade på detta enda dygn
af våldsam, otrÖstlig sorg fått ålderdomens märke.
En egendomlig tilldragelse, påminnande om den nu så
moderna tankeläsningen, inträffade vid begrafningen. Under det
hela denna akt pågick ute på kyrkogården satt enkan hemma
och följde med tankarna allt hvad som försiggick. Nu tågade
processionen från grafkapellet, nu sjöngs psalmen, nu sänktes
kistan o. s. v. Först några veckor derefter gick hon till
kyrkogården för att uppsöka grafven. Hennes följeslagare, som varit
med vid begrafningen kunde ej finna vägen utan förvillade sig
i denna stora stad af grafmonument. Enkan hade aldrig förr
varit på denna kyrkogård men förklarade nu plötsligt att om
man blott förde henne till kapellet, hvarifrån processionen
utgått, skulle hon sedan finna vägen. Man gjorde henne till viljes,
hon stod ett par ögonblick grubblande utanför kapellet men gick
derefter direkt till grafven samma väg som kistan blifvit förd.
Hennes egen förklaring var att hon, ehuru frånvarande,, hade sett
hela processionen. Huruvida någon förut hade beskrifvit för
henne det ställe, der grafven var belägen, har aldrig blifvit
utrönt. Sjelf kunde hon icke erinra sig att någonsin ha fått en
sådan beskrifning och ingen annan visste sig heller ha gifvit den.
Kort tid efteråt dog Annies yngsta lilla bror, hvilken allt
sedan faderns död hade tynat bort, ständigt ropande på pappa.
»Min äldre bror och jag fingo tillåtelse att se honom innan
han lades i sin kista», berättar mrs Besant »Jag kan se honom
ännu, så hvit och vacker, men med en svart fläck midt på den
vaxlika pannan, och jag kommer ännu i håg den dödskyla, som
skrämde mig, då jag på tillsägelse kysste honom. Det var första
gången jag vidrörde döden. Denna svarta fläck gjorde ett
underligt intryck på mig och då jag frågade hvaraf den kommit,
berättade man mig att ögonblicket efter hans död hade min mor
lidelsefullt kysst den späda pannan. Gripande tanke, att moderns
afskedskyss skulle sätta det första märket af förruttnelse på
barnets ansigte.»
Nu började en tid af arbete och bekymmer för den unga
enkan, som hittills icke känt annat än sorglöst välstånd.
Mannen hade haft goda inkomster, men hans efterlemnade
förmögenhet visade sig mycket ringa. De två barnen fingo dock båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
