Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annie Besant. Ett qvinnoporträtt af A. Ch. Edgren, f. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod framfor henne, betraktande henne med sina klara,
genomträngande ögon och väntande på att hon skulle tala, var modet
nära att svika henne.
Den erfarenhet hon en gång förut hade gjort vid ett
liknande besök hos en annan af den engelska kyrkans stormän var
just icke egnad att ingifva henne mod. Hon framstälde sitt ärende
på ett nervöst, brådstörtadt sätt, som man gör, då man är
förlägen, berättade att hon icke trodde på Kristus, att hennes mor
var döende och längtade efter sakramentet, men icke ville taga
det utan sin dotter, att två prester hade vägrat, att hon kom
till honom i förtviflan, att hennes mor var döende, döende.
»Ni gjorde alldeles rätt i att komma till mig», svarade han
med sin mjuka, musikaliska röst, och hans genomträngande
blick, fortfarande lika forskande fäst på henne, hade blifvit
mycket mild. »Jag skall naturligtvis komma och besöka er mor,
och jag tvifiar icke på, att om ni vill tala litet närmare med
mig om er ståndpunkt, skola vi nog kunna se vår väg till att
göra sQm er mor önskar.»
Han kom sedan och besökte den sjuka ett par gånger och
efter ett längre samtal med mrs Besant gaf han henne
nattvarden tillsammans med modern. Han förklarade sitt
handlingssätt dermed, att det var vigtigare att handla som en kristen än
att tro på en än -så väsentlig dogm, och att det var gagnlöst
att tvista om ord, som i alla fall bara hafva en jordisk mening»
då man talar om det gudomliga.
»Den heliga nattvarden», sade han med sin milda röst, »var
aldrig ämnad att skilja hjertan, som längta efter sanningen.»
Mrs Besant är med den innerligaste tacksamhet fäst vid
minnet af denne man, som bortjagade molnen från moderns dödsläger
och gaf frid åt hennes sista stunder. Med fin taktfullhet
förstod . han också att skingra hennes bekymmer öfver dotterns
otro. »Kom i håg», sade han till henne, »att vår gud är
sanningens gud, och att derför det ärliga sökandet efter sanningen
aldrig kan misshaga honom.»
Det var först en tid efter moderns död, som Annie Besant
lärde att känna Bradlaugh. Han hade hört henne tala på ett
möte för qvinnans rösträtt, och uppfattade genast huru nyttig
en så sällsynt talare-talang kunde blifva för hans parti. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
