Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor Waldenström och kyrkan af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de mesi karakteristiska för den ortodoxa teologiska åskådningen.
Hos menniskan blir naturligtvis allt sjelfmedvetande — när hon
blifvit omskapad till en sådan marionett — blott odräglig
högfärd och all känsla af egen kraft uppfattas som sjelfbedrägeri
eller trots.
Det märkvärdigaste hos lektor Waldenström är icke hans
lära men sättet, hvarpå han förkunnar den. Han är nemligen
icke som Tiibingerprofesso^n Beck endast de lärdes och vid
spekulation vanda teologernas ljus. Herr Waldenström förstår
konsten att i den teologiska skymningen upptända det ljus,
som kan vägleda den obildade. Han3 sätt att popularisera
de teologiska spetsfundigheterna är något högst märkligt Det
är alltid det centrala, han lyckas upptäcka i läran, och detta
centrala ger han sedan med all sin kraft belysning åt Han
har framför allt visat lekmannapredikanterna vägen, på hvilken
de kunna gå för att komma fram. Genom upprepningarna
af ett och samma faktum eller ett och samma ord ända tills
det står der som en trosdogm och som en minnessak, har
han tjenat sin sak mera än med den största vältalighet Hade
han blott inledt ett teologiskt gräl, då hade hans namn snart
nog hemfallit åt glömskan. Men han var icke en af dessa
stackars kammarlärde, som sitta på sina rum och tänka ut
djupsinnigheter men sky offentligheten, tvärtom förde han sin
lära med kraft ut i lifvet. Han trotsade lugnt all bitterhet,
som samlade sig öfver hans hufvud. Författaren predikade
sjelf sina satser öfver hela landet Man skulle höra honom,
han föresatte sig det. Han skulle icke blott stå och figurera
i en kyrkohistorisk öfversigt som namnet på en oberömd
kättare. Det blef en kyrklig rörelse af, som tog fart och
växte. Den var icke inskränkt till teologiska kretsar allenast:
den bekändes snart i lifvet, läran om försoningen som en rening
blef ett fältrop; den användes som ett vapen mot kyrkan, den
gaf upphof till sammankomster, der nattvarden utdelades, utan
att någon prest var närvarande. Det var icke blott en oskadlig
kättare, som hette Waldenström, nu längre, det var en partichef,
en sektmakare och öfverhufvudet för en egen församling.
Rörelsen blef populär, derför att mannen, som predikade
<lcn nya läran, förstod sig på att predika till och med bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
