Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett begynnelsekapitel. Skildring af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovala ansigtet med de fylliga barnakinderna och den runda,
gropiga hakan.
Kuplett efter kuplett sjöng hon så med en allt
uppsluppnare vcrve. Öfver hela den kattaktiga kroppen herskade ett
sprittande, nervöst lif, som stegrades mer och mer ända till det
paroxysmartade, och ändtligen slutade hon med att långsamt
sträcka ut båda armarne som med ett trånsjukt famntag till
hela den stirrande mängden der nere, som slukade henne med
flammande, giriga blickar.
En bifallsstorm susade genom salen, dånade våldsamt der
nere vid habituéernas platser tätt invid orkestern och dog i
ensamma, ojemna handklappningar bort uppe på läktarne, i
hvil-kas loger företrädesvis familjer eller enstaka ungherrar höllo till,
i sällskap med sina älskarinnor.
Sångerskan bugade sig vårdslöst med ett leende på
läp-parne. Ridån föll.’ Och samtalet, som förut under numret förts
dämpadt med halfhöga stämmor, brast nu löst i detta förvirrade,
larmande fortissimo, som är oskiljaktigt från alla lokaler af
detta slag.
Skratt och skoj, glam och sorl. Det knackas i borden,
buteljer stötas mot brickor, och de olika dryckerna rinna
sqval-pande ner i glasen. Kypare springa af och an på måfå, lyckas
förarga så många som möjligt med sina ohängda fysionomier.
Högljudda kotterier vandra utåt Entrédörrarne slås upp, stå
sedan på vid gafvel och glappa och insläppa till allt det öfriga
stojet derinne ett doft bullrande accompagnemang från
klubbor, som slängas mot kraftmätare, och skott, som knalla på
skjut-banorna.
En hastigt påkommande regnby hade flyttat föreställningen
från sommarteatern hit in, men nu hade det redan blifvit
vackert igen, vackert, qvaft och blickstilla som hela dagen. Och
augustiqvällens genomskinliga dager strömmade in i en klar,
bred strimma, snodde ett skimrande band af blek-hvitt ljus längs
salongens ena sida och började strax ett tokroligt vexelspel med
gasskenet derinne, som i ymnig glans flöt ner från kronor och
gaslampetter, smekte logernas bruna draperier, for tindrande
efter rottingstolarnes ljusbonade karmar och blänkte skarpt mot
bordens glatta skifvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
