Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett begynnelsekapitel. Skildring af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yrke... Men den febrila lifligheten i hennes spel fängslade
honom mot hans vilja. Alla hennes kropps smidiga rörelser
slingrade sig som lika många bojor kr.ing hans lemmar, och
hennes stora, svarta ögon med sitt fuktigt-ömma uttryck jagade
upp blodet i hans kinder. För andra gången hade hon kommit
hans fantasis alla lättrörda strängar att vibrera, och det utan
att de närmat sig hvarandra eller ens talat med h var ån dra.
Det var också Berger, som i qväll fört sina båda vänner
hvilka voro inackorderade på samma ställe som han, hitut, och
i detta ögonblick satt han just och förargade sig deråt. Ty det
var, som miss Moore, i och med’ det samma han talade med
dem om henne, antog sin verkliga, men icke hans fantasibilds
gestalt, liksom om han, då han för andra yppade tillvaron af
en guldåder, sjelf märkte, att det han i sina ensamhetsdrömmar
beundrat som en skatt, bara var kattguld, sådant der, som
gnistrade i solskenet, var roligt att leka med, men i grund och
botten bestod af slagg... Missmodig teg Berger ihärdigt, och
under vännernas cyniska historier, medan det grofva stojet rundt
•ikring pinade hans nerver, började han längta efter allt fint och
luftigt han visste, att längta efter att sitta och svärma ensam
vid sjöstranden i en vindfri sommarnatts doftmättade timmar,
eller ännu hellre att hviska sakta med en älsklig, ung qvinna,
medan pendylen knäppte på kakelugnskransen, hviska om ditt
och datt, om bara obetydligheter men med denna lekande
förtrolighet, som gifver en personlig, intressegifvande resonans åt
äfven det alldagligaste samtal.
För resten använde man pausen till att lorgnettera
hvarandra. Men det var föga gifvande, ty publiken erbjöd en högst
vanlig anblick. Mest unga löjtnanter och tjenstemän. Några
komitéer, som här slutade sitt dagsverke efter en ansträngande
festmiddag på Hasselbacken. En och annan familj, hvars
fruntimmer nu, sedan numret slutat, utan att behöfva utsätta sig för
några misstankar kunna fnissa åt de frivoliteter, som nyss gifvit
lif åt ungherrarnes trötta pupiller. I en loge sitta två gubbar och
en ung flicka — en hedersman från landsorten med sin dotter i
sällskap med en Stockholmsvän. Och den spensliga unga qvinnan
har i de behandskade händerna slutit sina kinder, hvilka färgats
af en brännande rodnad, då hon såg, med hvilken min fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
