Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om August Strindbergs senare literära arbeten af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men vill det sköna i stoftet falla
Och sig med nyttan ödmjukt besvågra,
Då får det lefva ännu en frist,
Så talar en blifvande utilist».
Utilismen är en af de kärnpunkter, som herr S. funnit. Trots
sin gränslösa hänryckning öfver naturen har hen* S. en ganska
trång och inskränkt uppfattning af den naturliga utvecklingen.
Han omfattar hvarje ny idé, hvarje ny lag, som han varseblifvit,
med en religiös fanatikers hela ensidighet, så att han för den
glömmer alla andra faktorer, som hafva inflytande och
betydelse. Han iår syn på, hur stor betydelse nyttan har för hela
menniskoslägtets lycka, och begär genast att alla menniskor
skola endast och allenast lefva för den och afstå från behaget
i lifvet. Hur är det möjligt, att den, som ser allt i en så svart
dager, skall kunna tro, att hvardagsmenniskan skall kunna lefva
efter ett sådant recept. Ty hur relativt litet betyder icke
menniskans verldsåskådning, om hon ens har någon, för hennes
handlingar gent emot de ärfda och genom uppfostran befästa anlagen
och de yttre inflytanden, under hvilka hon lefver. Förståndet
ombildar endast långsamt karakteren. Vi lefva och handla icke
i allmänhet på grundlag af vårt förstånd utan på grundlag af
hela vår natur, och i den ingår framför allt behofvet af och
begäret efter det behagliga och nöjsamma, och om vårt förstånd
tio tusen gånger skrek på nyttan, är det endast de djupa, ideela
menniskorna, som kunna lefva der efter, men utvecklingen
konstitueras af de öfriga; de förra draga upp konturerna af en framtid,
som de befordra genom sitt inflytande på nutiden. Rom byggdes
icke på en dag, och mensklighetens lycka icke heller. Då
men-niskan icke mägtat att vara enbart uppoffrande, att bara tänka
på och arbeta för en kommande generations lycka och välfärd,
utan derjemte behöfver egen tillfredsställelse och glädje, så låt
skönheten, som är det högsta och mest förädlande uttrycket af
menniskans lifsglädje lefva, men låt den lefva friskt och gladt,
och må vi icke alltid fråga allt för ängsligt, om vi hafva lof att
njuta den; derigenom tror jag icke, att sann lifsglädje befordras.
Efter att i början af tredje sången hafva skrifvit några
variationer till John Stuart Mills tema: > ännu i dag kan det
sättas i fråga, huruvida alla de mekaniska uppfinningarna någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
