Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om August Strindbergs senare literära arbeten af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande, och man kan fortfarande kämpa for dem, då man tror,
att de en gång skola segra, och en gång vara mägtiga att göra
menniskoslägtet lyckligare.
Detta missrigtade angrepp utgör ett utmärkt exempel på
ett genomgående fel i hela herr S:s metod, det nemligen att
låta små nära liggande förhållanden skymma bort den större,
vidare utsigten. Han griper allt närliggande med skaldens hela
intensitet och drages deraf åt sidan, så att han aldrig når
helheten. Han liknar en menniska, som med all ifver sträfvar upp
för ett brant berg för att få sin längtan efter en vid härlig
ut-sigt tillfredsstäld, men som på samma gång så distraheras af
hvarje liten småsak, som hon anträffar på vägen, att hon för
den glömmer bort sitt egentliga mål. Det är derför som herr
S. i stället för att se de samhälliga företeelserna mera i stort
och använda Sverige som exempel, aldrig i verkligheten talar,
om något annat än de svenska förhållandena. Det är derför,
som hans botemedel äro så innerligen tarfliga, att de likna råd
meddelade i en bondpraktika.
Jag vill nu vända mig mot en sida i hans hela uppfattning,
som synes mig mest betänklig i synnerhet derför, att den i hög
grad förvillar den allmänna uppfattningen, då han oupphörligen
begagnar uttryck, hvilkas betydelse är sväfvande, utan att på
något sätt angifva, i hvilken bemärkelse han använder dem.
Orden natur och kultur (och deraf härledda eller med dessa
sammansatta) anträffas nästan på hvarenda sida. Han undrar
om samhället kan hafva uppkommit på naturlig väg, då det är
så eländigt (kanske det uppkommit genom öfvematurligt
ingripande?), han säger, att vinden är naturkraft, att begagna
segelfartyg är naturens väg, begagnandet af pilbågar, t o. m.
armborst och dylika, helst litet gamla vapen, det är natur, men till
kultur räknar han ånga, krut och dylika nyare tiders
uppfinningar. Han har en religiös dyrkan för naturen; det ser nästan
ut, som om han för sig sjelf definierat naturen så, att den
innefattar allt, saker och förhållanden, som befrämja menniskans
lycka, under det att kultur innefattar allt, som leder till
mensk-lig olycka. Om han angifvit detta som definition, kunde man
ju fatta hans kärlek för naturen, och rigtigt förstå, att kulturen
är en obehaglig sak, men då man märker, att han räknar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
