Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om August Strindbergs senare literära arbeten af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som qvinnan, är icke lycklig så länge hon lefver i celibat. Ingen
af dem blir så fullständigt sig sjelf utanför äktenskapet De
äro hvar för sig endast en halfhet; och den lycka, som ett
menniskolif kan innesluta, existerar endast inom ett sådant starkt
och helt förhållande. Härligt framhåller han detta. Det är
bokens grundton för den, som kan höra den, som icke allt för
mycket störes af de skärande dissonanserna så väl i hans
framställningssätt som i hans uppfattning. Ty man måste
ovilkor-ligen medgifva, att man icke får vara allt för kräsmagad, då man
läser boken. Han begagnar oupphörligen stötande och sårande
uttryck. Är då den blygsamhet, som i synnerhet qvinnan har i
så hög grad, något som man behöfver emancipera sig ifrån? Är
den skadlig för utvecklingen? Är det alltid så illa att de saker,
som röra könsförhållandena, icke kunna på ett för lättfardigt
sätt behandlas? För slägtets välfärd finnes det intet, som är af
samma vigt och betydelse som allt, som rör dessa saker; kan
det då vara illa, att detta blir ett heligt område, ja, det för
menniskan allra heligaste? Jag tror att mannen i allmänhet
har mycket att lära af qvinnan härutinnan, att hans så val som
hennes lif skulle vara lyckligare, om äfven hans känslor blefve
mera förfinade, så att icke sådant i hvardagslag lösligt och
lättsinnigt kunde omtalas. Säkerligen skulle ett ädlare känslolif
medföra ett bättre lif, mera kraft att beherska den drift, som
då den är så mycket våldsammare hos mannen, på ett för honom
sjelf olycksbringande sätt kräfver så många qvinnors sociala
undergång. Å andra sidan vill jag visst icke neka, att herr S.
med rätta anfaller qvinnans pryderi; ty dessa förhållanden hafva
just derigenom, att hon i de flesta fall intet vill veta vare sig
om man eller qvinna, kunnat fortvara så länge. Männen lefva
sitt lif, och sådant rör icke qvinnan. Men livad man skulle
kunnat begära, är att dessa förhållanden värdigare behandlats.
Att frågan sättes under debatt, är alltid nyttigt, men olyckan
med denna bok är, att det är ett fåtal, som förstår, hur djupt
allvarlig den i grunden är, som uppfattar herr S:s egendomliga
naturel. Fast jag nyss sade, att det varit bättre om dessa saker
hänsynsfullare behandlats, menar jag icke, att det varit bättre,
om boken varit oskrifven, ty herr S. kan icke med bästa vilja i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
