Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg. »Giftas.» 1884. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sedligt hänseende deremot hittade åtalet alldeles rätt.
»Dygdens lön», just från och med sidan 74, är det för
allmänhetens sedliga åsigter vilseledande stycket i de tolf
äktenskapshistorierna och skall — genom att tillhöra denna cykel —
.antagligen göra äfven återstoden vilseledande för en deLmenniskor.
Den skall komma dem att tro eller lära dem att säga: att en
inre strid, sådan bokens början skildrade, alltid är en strid icke
för ynglingens egen individuella frihet utan mot den eller —
som författaren behagar uttrycka sig— »mot naturen». Alltför
sena giftermål är mot naturen; men celibat under ynglingaåren
är icke i och för sig mot naturen.
Förhållandet är i sjelfva verket så: att menniskonaturen
duger till att genomgå och genomgår betydande modifikationer,
är icke en än;da igenom strukturlös eller enahanda natur; att
•de vesterländska folkens utveckling till en sinnesförfattning fullt
•öfverensstämmande med engiftets anda pågår, men pågår
långsamt och ojemt; att vissa individer redan ärft så pass bestämda
anlag åt detta håll, att de ej skulle röna en enda dags ro med
mindre de arbetade äfven på förverkligandet af anlagen; att
detta medför strid, enär anlagen ännu äro jemförelsevis nya och
späda samt omgifna af andras anlag, som gå i helt olika
rigt-ning; att det följaktligen är orimligt att kalla denna spontant
frambrytande strid en »strid mot naturen».
Nyss angifna klass af individer är just Teodor
Wenner-ström (nemligen så länge som man får följa dennes verkliga
själslif, och han ej göres till halfidiot och krympling, utan så
länge han behandlas som en lefvande ung menniska). Han är
långt ifrån ensam. Men han tillhör — och hans likar komma
nog ännu i flera mansåldrar att tillhöra — fåtalet.
Flertalet bör ju då äfven skildras. Och det är hvad
författaren gjort i sina, efterföljande äktenskapshistorier.
De menniskor, som icke hafva — redan spontant i och med
sina ärfda anlag — någon sådan der fordran af helhet*
indivi-duel verklighet, klarhet eller mening i sin erotiska tillvaro, utan
liafva i bästa fall fått utifrån vissa vinkar om någonting i den
rigtningen önskvärdt från samhällsordningen och de borgerliga
lagarna, från religionsföreskrifter och vissa menniskors talesätt,
genom utilitariska hänsyn m. m., dessa individer utgöra ju den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
