Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärerna och allmänheten af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duelt lif, en kraftig, ursprunglig uppfattning, en personlig syn
på tingen, de som bryta ned lagar och bära djerft trots i hvarje
penseldrag. Man går med likgiltighet förbi ett ängsligt korrekt
verk af den erkände mästaren, en sådan der kallt fulländad
duk, som vinner hedersmedalj, och man ger sin hela, varma
medkänsla åt den framstormande käcke försökaren, hvars arbete
bär inom sig sjudande ungdom och lefvande lif. Man går för
långt ibland — naturligtvis — man öfverskattar det nya, det
friska, löftesrika, man förbiser styrkan hos de gamla, dem man
kan utantill en gång för alla, och man blir orättvis mot dem
— ibland — det ligger i sakens natur. Och man tar någon
gång för originalitet hvad som i sjelfva verket är endast
oppo-sitionslusta, är ett ensidigt fasthållande och ofta ett
öfverdrif-vande af en särskild art teknik. Utan öfverdrifter har ingen
reform gått sin väg framåt — och vi lefva ju i reformernas tid,
så väl inom konsten som på andra områden.
Vi ha också hunnit bli utledsna på det gamla, som har
haft sin tid och som lefvat ut Och i vår längtan efter den
konst, vi vänta på, ta vi ibland för godt det som bjudes," blott
det bjuder på nya uppslag. Vi kunna alltid lära något af dem.
Jag påminner mig, hvad Edmond de Goncourt yttrade för
ej längesedan — i sitt karakteristiska, ädla men anspråksfulla
förord till »Cherie». Han menade att allmänheten i fråga om
literatur eller konst endast värderar dem, som gora- revolution,
dem som vågat skaka på den fallfärdiga opinionens byggnad.
»Tre eller fyra män skapa hvart trettionde år nya lagar för det
sköna, för konsten och för smaken.»
Antingen den gamle kämpen hade fullt rätt i detta sitt
yttrande eller ej, så är det utmärkande, att han sagt dessa ord.
Och de draga ovilkorligen tanken till hvad Ibsen lät doktor
Stock-mann yttra om de nyfödda sanningarna, som normalt pläga lefva
i en tjugu år, innan de ej duga längre.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
