Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionsfriheten inför riksdagen af P. Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken i sin opposition mot förslaget rent af fördömde
toleransens princip, hvilken han sökte likställa endast och allenast
med den religiösa likgiltighetens. Honom och andra till trots
blef emellertid den föreslagna reformen verklighet. I och med
att detta steg togs var man på en punkt af hvad jag skall
tillåta mig kalla: »religionsfrihet från begränsad synpunkt».
D. v. s., i afseende å allmänna medborgerliga rättigheter
behöfde numera ingen för sin religions skull lida några svårare
inskränkningar, derest han nemligen tillhörde något af staten
erkändt samfund. Man kunde alltid till dem som klagade säga:
»i hvilket af alla dessa samfund som Kongl. Maj:t erkänt du
än vill gå in, så kan * du ändå få bli både riksdagsman och
embetsman, blott med undantag af justitieråd och statsråd».
Och denna enhet i systemet gjorde det naturligen lättare att
motstå den opposition, som dock icke kunde uteblifva.
Vid riksdagen 1882 framkom som resultat af den befintliga
oppositionen ett lagförslag, hvilket med all rätt ådrog sig
mycken uppmärksamhet Detta förslag syftade derhän, att dels
äfven bekännare af icke kristen lära skulle ega bilda af staten
erkända samfund, dels hvar och en som så önskade skulle ega
utgå ur statskyrkan utan att uppgifva det samfund dit han
ville öfvergå.
Och förslagets behandling är så märklig, att ett och annat
derifrån väl förtjenar att räddas från glömskan. Det
behandlades naturligtvis af lagutskottet, och blef naturligtvis af detta
utskott afstyrkt Den hufvudsakliga motiveringen lyder på
följande sätt:
»Så genomgripande förändringar i svensk lagstiftning och
svenskt samhällsskick kan utskottet icke tillstyrka. Genom dem
skulle i sjelfva verket den svenska staten komma att uppgifva
sin ställning som kristen stat, och den svenska
evangelisklutherska kyrkan sin ställning såsom statskyrka, såsom
folk-kyrka.
Men för sådana omgestaltningar skulle det svenska folket
säkerligen icke vara mottagligt. I sekler har det af sin kristna
tro och inom sin evangelisk-lutherska kyrka funnit sitt religiösa
behof tillfredsstäldt, och den svenska staten har deraf haft frid
inåt och styrka utåt. Utskottet tror icke, att det svenska fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
