Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionsfriheten inför riksdagen af P. Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begära, att lagutskottet skall vara något annat och mera än en
förridare åt de beslut kamrames tvåspann kör fram. Ställer
man anspråken på lagutskottet endast så, att det skall vara en
pålitlig vindflöjel, som är känslig för den vind hvilken blåser
inom riksdagen, då är naturligtvis allting godt och väl, om blott
kamrarnes beslut godkänner utskottets kläm utan att bestrida
dess motiv. Men de finnas, som antaga att utskottet kunde
ställa sig ett högre mål, kunde erinra sig, att majoriteten ej
alltid har rätten, kunde, i stället att lydigt förfärdiga
skenargument till majoritetens bruk, söka att lemna den i sak mest
öfvertygande bevisning, och sedan med lugn bära ett möjligt
nederlag i kammaren. Om en hvar inom utskottet i denna
fråga så förfarit — då hade man väl icke skknat åtminstone
en eller annan reservation vid dess betänkande, då hade kanske
första kammaren icke haft den skammen, att nu hvarken inom
utskottet eller i plenum en röst talat för rättvisa åt fåtalet.
Nu spildes i denna kammare ej ett ord på förslaget, det
upplästes blott och godkändes.
Det hade kanske varit önskligt, att andra kammaren gått
till väga på samma sätt. Den föredrog att underkasta saken
en debatt, hvilket ju skulle varit högeligen glädjande, derest
icke just denna debatt bjudit prof på än större ofördragsamhet
än sjelfva utskottsbetänkandet. Jag skall ej vika för frestelsen
att närmare ingå på denna sorgligt ryktbara öfverläggning,
endast tillåta mig att derifrån anteckna några få namn, som synas
böra bringas till allmän kännedom. Det ena hr Jöns
Rundbäcks; Denne statskyrkans tjensteman orerade med all den
suffisance som redan på Holbergs tid — efter Per Degn att
döma — synes hafva åtföljt hans embete, mot motionen,
hvilken han föregaf vara afsedd att upphäfva den kristna
religionen och sätta något annat, man visste icke hvad, i dess ställe.
Icke mindre utmärkte sig vid samma tillfälle hr L. O. Larsson,
hvilken — det måste synas gåtlikt för enhvar som känner
hans klara och ljusa förstånd — likaledes sökte göra troligt,
att man af majoriteten begärde att den skulle uppgifva sin
religion. Båda talarne ansågo det rättast, att sådana som ej
ville finna sig belåtna med den religionsfrihet vi redan egde,
emigrerade till Amerika. Jag har ansett dessa båda reaktio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
