Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett verldsvälde i våra dagar af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son kommer hem ur den amerikanska skolan, säger denne med
patriotisk stolthet till fadern: »I dag ha vi fått läsa om slaget
vid Bunkers Hill; der .fingo allt ni engelsmän dugtigt med stryk
af oss amerikaner».
Englands hållning under slafkriget på 1860-talet bidrog ej
att stärka brödrabandet, ehuru den osämja, som derur uppkom,
fick en storartad afslutning genom Englands villighet att ställa
sig till efterrättelse den mellanfolkliga skiljedomen i
Alabama-frågan. Amerika sträcker då och då ut handen efter Englands
kanadiska besittningar; och då en gång näset vid Panama
varder genomstucket, torde ur täflan om dess besittning en tvist
utveckla sig, som kan blifva af ödesdiger betydelse för
Englands välde.
I landet norr om de stora sjöarne och Lorenzofloden har
emellertid England funnit ersättning för hvad det förlorat söder
om dem. Öfver landen från St. Lorenzos mynning till
Mississippis svajade en gång för knappt mer än hundra år sedan
Frankrikes liljebanér. Fromme jesuitfåder sökte plantera korset
bland de röde männen, under det äfventyrsälskande bäfverjägare
satte ut sina giller vid floderna. Ännu påminna namnen öfver
allt om dem. Storstaden S:t Louis, som gör Chicago äran
stridig af att en dag varda det norra Amerikas hufvudstad,
förvarar i sitt namn minnet af den helige Ludvig. Då en af de
förnämsta pulsådrorna för det brusande lifvet i Chicago bär
namnet La Salle Street, så är det icke efter den varmblodige
socialistiske agitatorn, utan efter den blide missionären, den
förste hvite man som satte sin fot på Michigans strand. Kring
Neworleans och Quebec bor ännu en talrik fransk befolkning,
som troget bevarar seder och lefnadsvanor, länge sedan
förgätna i hemlandet.
För Frankrike låg alltså en gång utsigten öppen att på
Nordamerikas fastland bygga upp åt sitt folk ett välde, der
franskt språk och sed skulle varit herskande i stället för den
engelska stammens tungomål. Men fransmännen förmådde
aldrig lära sig konsten att bygga nya samhällen. De späda frön
till nya anläggningar, som här och der spirade upp, förqväfdes
under nya och åter nya lager af förordningar och reglementen,
som ideligen hopade sig öfver hvarandra. Mellan dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
