Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En personlighet. Några anteckningar under läsning af »Rahel, ein Buch des Andenkens für ihre Freunde» af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i möta någon gång i lifvet eller literaturen en menniska —
]£$}* stundom en man men oftare en qvinna — hvilken hvarken
har det skapande snillets, det utöfvande konstnärskapets, den
stora lärdomens, handlingskraftens eller skönhetens
undantagsställning. Och dock öfvar denna menniska en bestämmande
magt öfver vår tillvaro. Vårt lif kommer under ett oförgängligt
inflytande, men ett ur hvilket vår egen frigörelse följer.
Ty det är hemligheten af dessa sällsynta menniskors magt:
att de sjelfva äro helt igenom personligheter och, hos alla andra
sökande endast personligheten, mägta hos dem framkalla
densamma. En sådan menniska kan tillhöra en förfluten’ tid och
dock fylla oss med en underbar samtidighetskänsla. Emedan
intet hos henne varit konventionelt eller tidsinessigt, känna vi
att hon ej blott tänkt utan, hvad som är än sällsyntare, älskat
och lidit som vi nutidsmenniskor, men endast djupare. Allt
hos henne är så ursprungligt, så naturstarkt, att man tycker
sig bevittna en lek af slägtets morgonkrafter, på samma gång
som möta en uppenbarelse af allt det etiskt djupa, estetiskt
känsliga och psykologiskt sammansatta, som mensklighetens
utveckling haft till resultat. Medan vi åse huru denna härliga
varelses tankar och känslor i otämd naturlighet storma fram
som ett Dionysoståg, men rusigt endast af lifskraft, känna vi
oss sjelfva mer och mer frigjorda från skenets och
tillfälligheternas band. Vi hafva lärt oss tro att det för en hvar
egen-domliga är det för det hela oumbärliga; tveklöst, ja tanklöst,
börja vi vara oss sjelfva och, under inflytandet af denna andra
personlighets sanningslidelse, kunna vi ej fatta huru vi kommit
att anlägga masken — eller huru vi skola kunna återtaga den.
Och vi ana derunder hvilken betydelse en menniska, som kunnat
sätta oss i sådan rörelse blott genom att vi fått uppfånga spridda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
