Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En personlighet. Några anteckningar under läsning af »Rahel, ein Buch des Andenkens für ihre Freunde» af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af luft för att andas — ty frihet är sjelfva dess lifevilkor.
Starka karakterer kunna undvara frihet, men aldrig starka
personligheter, och reaktionstiden var derför för Rahel helt enkelt
en ofattlig företeelse, hvilken hon ej mycket grubblar öfver,
endast plågas af som af syrefattigdom eller något liknande.
Framför allt är ofrihet henne obegriplig på det religiösa området.
Som George Eliot hade hon ett österländskt djup i sin religiösa
känsla paradt med det vesterländska fria tänkandet; hennes
egenskap af judinna, uppfostrad i en rationalistisk tid, gjorde
henne å ena sidan oberoende gent emot hvarje behof af dogmer
eller en kult, å den andra vördnadsfull mot* hvarje religiös
mening; hon hade sjelf lidit af ofördragsamheten. Sin judiska*
börd, hvilken hon i sin ungdom fick lida för genom den
»förödande, förgörande kärlek» mot hvars förverkligande den
anfördes som skäl, erkände hon senare som en betydande
faktor i sin egendomliga utveckling. Det djupa, fria i hennes
förhållande till frågorna om lifvets ursprung och mål, påminner
om Israels store profeter: i sin egen andes erfarenheter sökte hon
svaren, icke i någon filosofisk eller teologisk lärobyggnad. Detta
helt personliga, religiösa lif gjorde att bibeln och några af de
djupaste mystikernas skrifter hörde till hennes käraste studium;
»der möter jag ett haf af religion, ej dogmatiskt mosaikarbete»,
skrifver hon, men religionen fans för henne icke »uppenbarad»
i någon bok. Lifvet, i alla dess inre och yttre uppenbarelser,
innehåller för henne religionen. »Det finnes inga under annat
än dem i vårt eget inre», säger hon. »Religionen är individens
fria förhållande till det högsta väsendet; genom att ge den ett
namn, blir ens religion strax osann» ... »Religionens nuvarande
gestalt är ett tillfälligt moment i den menskliga andens
utveckling, den tillhör dess sjukdomar... Det finnes endast
lokalsanningar och tiden är vilkoret för att de skola utveckla sig, röra
sig, lefva, verka. Alla väsen äro begränsade inom sin tid...
På den tid då Kristus dömdes som kättare, bespottare,
folkuppviglare, var det de betitlade, uniformerade, herskande, som
voro hans anklagare och förföljare. Nu ha de kristna blifvit
dessa" segrande och föraktande . . . Menniskans ofullkomlighet,
beror på att hon icke vet allt... Behofvet af sedlighet
fort-lefver, men begreppen om sedlighet kunna ej bevaras oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
