Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En personlighet. Några anteckningar under läsning af »Rahel, ein Buch des Andenkens für ihre Freunde» af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra inte sitt arbete sämre för det, ej heller äro de mera
opålitliga.
Erinra er, hur man i allmänhet talar om sitt tjenstefolk,
och ni skall nödgas erkänna, att mitt påstående är befogadt,
när jag säger, att äfven de bästa af våra husbönder tänka på
sina underlydande på ett sätt, som visar, att de aldrig allvarligt
tänkt sig in i, att dessa menniskor kunna vara till för annat
än for att tjena dem. De betrakta dessa menniskor såsom
tillhörande en annan ras, och derför att deras känslor ofta taga
sig ett naivt eller mindre poleradt uttryck, tror man sig
berättigad att göra dem till föremål för åtlöje.
Jag kommer ihåg, att jag en gång hört en dam berätta om,
hur besvärligt det var, när godsets underlydande kommo för att
begära något till svepning, hvilket regelbundet inträffade vid
dödsfall. Hon hade nemligen funnit på, att hon tog af sina
gamla balklädningar och gaf gummorna, och i detta kunde ju i
och för sig icke vara något ondt. Men sättet, hvarpå detta
berättades, skall jag aldrig glömma. Det skedde under skämt
och skratt, och hon uppehöll sig hela tiden vid, hur komiskt
det var att tänka sig en gammal dagakarl svept i en
tarlatans-klädning. Och dock försäkrar jag er, att denna dam var ej
vare sig hårdhjertad eller kallsinnig för andra. Hon var
ypperligt utrustad både på hufvudets och på hjertats vägnar, och
hennes enda fel här vid lag var, att hon ej kunnat lösrifva sig
från det sätt att tänka på folket, hvilket hon insupit inom sin
egen klass. Ty man betraktar underlydande ej som
medmenni-skor, man ställer dem i sin tankegång. aldrig i jembredd med
sig sjelf. Till och med när man har medömkan med dem, sker
det på ett sätt som antyder, att man dock aldrig tänker sig
deras känslor lika våra. Man tänker sig aldrig in i, att de ega
rätt till ett lif, af hvilket de äfven med aldrig så måttliga
anspråk böra fordra åtihinstone någon lycka. Man tänker sig
dem aldrig som sjelfständiga menniskor med behof, önskningar
och rättigheter. Vår tankegång är så bornerad, att de för oss
existera endast såsom appendix.
Det öfver allt gängse uttrycket: >en väl -dresserad piga»
skulle i detta- fall kunna berätta en hel historia om ingrodd
mensklig dumhet, egennytta och tanklöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
