Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Också fins det få saker, som man så lifligt och så ofta
förebrått den realistiska skolan i Sverige som just vänkritik.
Men just angående denna »vänkritik» ber jag att äfven få lemna
■ett par upplysningar.
Först och främst är det en sak, som bör betänkas,
nemligen att då de yngre författarne af ekonomiska eller andra skäl
ej kunna helt och hållet stå utom allt tidningsskrifveri, så är
det alldeles klart, att de utaf dem, som öfver hufvud taget
befatta sig med kritik, helt naturligt ofta skola vara i tillfälle att
yttra sina tankar om författare, hvilka de personligen stå i
för-•bindelse till, eller som man åtminstone påstår, att det så är
fallet med. Ty ryktena äro i detta fall mångahanda och lika
sällan vänliga som sanna*.
Men nu är vårt land ej så stort, att författarne i längden
kunna undgå att komma i beröring med hvarandra. Om doktor
C. D. af Wirsén i Post-tidningen berömmer Snoilskys dikter och
hänryckt kallar honom för skaldebroder, så väcker detta ingen
gensaga. Lika litet om samme författare, som ju är lierad vid
hofvet, framträder i »Vårt land» och proklamerar H. M.
konungens tal såsom de yppersta prof på svensk vältalighet, samtiden
har att uppvisa. Om dr Hjalmar Sandberg i N. Dagligt
Alle-.handa kritiserar sin vän kompositören Halléns musik till »Over
Ævne», så känner sig det moraliska medvetandet i ingen mån
kränkt, och om hr Claës Lundin, som känner alla menniskor,
icke kan undgå att dagligen berömma sina vänner, så är äfven
detta något, som hittills icke väckt de om moralen så ömtåliga
tidningarnas och tidskrifternas dygdiga harm.
Och detta med all rätt. Ty det är simpelt att genast skjuta
skulden på vänskapen för ett berömmande utlåtande, derför att
man sjelf icke delar det.
Men då nu detta förhållande är så vanligt, då frågas med
skäl, hvarför ropet i detta fall mot de unga författarne är så
häftigt. Och man känner sig frestad att på andra tillbakakasta
den falska beskyllningen för »kotteriväsende», när de synas lefva
efter den gamla polykarpiska satsen: »När jag super, är det
* Hvilken brist det är för vår unga literatur att ej ega en duglig och
energisk kritiker, som kunde både nagelfara och döma, skall jag vara den
förste att erkänna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
