Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
till deras skrifter, påträffar man öfverdrift och patos som hos
Hugo, nödlögner som hos George Sand och konstlad köld som
hos Musset och Mérimée. Hos dem alla dessutom kärlek till
det fantastiska och vidunderliga, med ett ord: man påträffar
egenskaper, som icke tyckas hänvisa på något verklighetsstudium
och i romanerna och dramerna karakterer, som på ett
betänkligt sätt närma sig det osannolika.
Derför förstår man med romantism vanligen motsatsen till
realism. Romantismen kom att beteckna fantasiens triumf öfver
förståndet. Att den nya skolans program blef sådant, berodde
på tiden. Den verklighet, inom hvilken dessa diktare lefde, var
underbarare än mången saga.
I Hugos barndom fins stoffet till en operatext Det var
den Fra Diavolo, som blef Scribes hjelte, som skaffade hans far,
generalen, bekymmer. Alfred de Vigny flyr från sitt
fädernesland för att slås med inkräktarne år 1814 När Frankrike
åter fått lugn från yttre fiender, var tiden inne för inre stormar
och från stormiga barndomsscener och krigiska rustningar
förflyttades denna generations menniskor till 1830-talets politiska
oroligheter. Det osannolika hände, det oväntade skedde, det
var en tid af revolutioner, af hastiga lyckoskiften och djerfva
kupper. Det var en farlig tid för det bestående
samhällsskickets fiender och till dessa fiender hörde flere af de
romantiska koryfeerne. Dumas oroliga hufvud satt ganska ofta rätt
löst på hans axlar, och Hugo hade samma smak för
gatubarri-kader. Äfyen George Sand lånade sin pennas hjelp åt den
farliga leken om kronor och spiror.
Plötsligt och sagolikt kom ryktbarheten. George Sand vaknar
en morgon och finner sig ryktbar. Inga höga beskyddare och
betänksamma mellanhänder banade vägen. Med undantag af
Hugo, som redan var känd från la Muse frangaise, visste man
ingenting om de öfriga, innan de voro i hvar mans mun.
Lika hastigt som deras rykte växer, mognar deras talang.
Musset debuterar 19 år gammal, Mérimée vid 23 års ålder.
Hugos ’ brådmogenhet är sådan, att han slutar det stycke, han
1817 inskickar till täflan, med följande ord:
Moi qui toujours fuyant les cités et les cours
De trois lustres à peine ai vu finir le cours,
18H6. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
