Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
hufvud. Icke desto mindre är han en större man än mången,
som haft ett system, ty han har sett naturen utan slöja och
studerat menniskosjälen utan fördom eller förkärlek.
Det är denna praktiska rigtning, som har räddat den franska
romantiken undan den tyska motsvarande skolans öde. Tieck
och Novalis äro glömda, men Musset och George Sand läsas
ännu i dag lika mycket som förr, Viktor Hugos lyrik åldras
aldrig, Sainte Beuve är oumbärlig för hvarje literaturhistoriker,
under det att Schleglarne utan afsaknad kunna undvaras, och
Stendhal inspirerar samtiden, hvilket icke mig veterligen gäller
någon tysk romantisk författare.
* * /
*
Det fins en bland dessa romantiker, som verkligen kan visa
oss romantikens öde, när den steg ned till verkligheten och
hvardagslifvet. Det är Mérimée, och vi välja derför honom bland
dess koryfeer för att afsluta denna skildring, som skulle vara
allt för ofullständig utan ett åtminstone skizzeradt diktarporträtt.
Man skall icke kunna upptäcka många likheter hvarken
mellan Viktor Hugo och Mérimée eller mellan Musset och
Mérimée. Och likväl finnes det en öfverensstämmelse, och denna
består i lusten att öfverdrifva. Hos Hugo går den till en
stundom narraktig bålstorhet i uttrycket, han är en Ikaros, som ofta
med svedda vingar återvänder från sina himmelsfärder,
åtminstone lika ofta som ban, som en kunglig örn, lyckas se solen
på nära håll, hos Musset är lusten mera ett tanke-experiment,
en verldsmans böjelse att njuta af sin egen skicklighet att vända
allt i paradoxer, men hos Mérimée ligger grunden djupare. Han
är en extravagant karalcter, ett original. Olik alla andra, tar
han icke ens intryck af hofluften, hvari han lefde, och denne
gunstling hos kejsarinnan Eugenie, som man brukade kalla
hennes hofnarr, kan icke låta bli att på ett fint sätt snäsa
kejsarinnan sjelf. Också är det mycket, som både Hugo och Musset
skonar, som han icke skonar, han är konsenqventare än de
begge, radikalare, obevekligare och tycker icke om ord men
handling. Han är derigenom icke fullt fransk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:58 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/revyilos/1886/0043.html
