- Project Runeberg -  Revy i literära och sociala frågor. Under medverkan af flere författare utg. af Gustaf af Geijerstam / 1886 /
55

(1885-1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

danden. Liksom ett väl oljadt urverk går det hela framåt.
Skada endast, att den tiden är så kort. Och hvad får det i
stället? Jo, medvetenhet, mycken medvetenhet, men det är icke
gifvet, att denna slutligen resulterar i lycka.

Är då medvetenheten i sig sjelf skadlig? Eller gifves det
en gräns, utöfver hvilken medvetenheten icke får gå utan att
vara förderflig för menniskans handlingskraft?

Låtom oss närmare betrakta de fördelar, förmågan af
medvetande skänker menniskan, och de lidanden som dermed
sammanhänga! I menniskans starkt utvecklade medvetande ligger
säkerligen hela hennes stora öfverlägsenhet öfver djuren. Denna
medvetenhet sätter henne i stånd att afpassa sina handlingar
efter sina syften. Vi äro medvetna icke allenast om vårt mål
utan äfven om medlen för dettas iiående, och till följd häraf
kunna vi utföra våra handlingar efter en viss bestämd plan,
hvilken sedan i många särskilda fall kan blifva så fastslagen,
att vi fullborda handlingen utan särskild öfverläggning. Detta
förhållande kunna vi varseblifva i många af hvardagslifvets
detaljer. Så t. ex. är en person, som skrifver, alls icke -medveten
om hur han skall bära sig åt vare sig vid stafning eller med
formandet af bokstäfver. Den skrifvande tänker, begagnande
ordet som form för sina tankar; men hela den inre processen
från ordet till skrifvandet kan vara fullkomligt omedveten. Att
man vid tänkandet först erhåller tanken i det lefvande ordets
form, icke i det skrifnas form, visas deraf, att man kan sitta
och utsäga, orden halfhögt, då man skrifver. Jag anför detta
särskildt, då stundom den döda formen, ordens utseende på
papperet kan för oss representera begreppet. Om; man kan
läsa ett språk men icke uttala det, t. ex. engelska, så är det
icke ljudet af ordet, utan det skrifna ordets utseende, som
väcker tanken. Hör man ljudet af ett ord i ett sådant språk,
kan detta framkalla bilden af det skrifna ordet, innan man
erhåller fullt begrepp om betydelsen.

Ehuru en hvar, som är van att skrifva, utför detta arbete
utan direkt medvetande om syfte och medel i hvarje ögonblick,
har det naturligen gifvits en tid, då skrifvandet varit en process,
som fordrade den mest ansträngda uppmärksamhet.

När medvetenheten såsom i ofvan påvisade fall lärt menni-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revyilos/1886/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free