Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
gång hafva svikit sin bästa öfvertygelse. Denna må hafva
varierat, och hans handlingssätt i och med detta, men i den mån
en menniska har hvad man kallar ett rent samvete, är ock
hennes sjelftillit och kraft stor. Denna harmoni emellan ens
medvetande och ens handlingar befrämjar lifskraften, ty ju färre de
inre konflikterna hafva varit, ju mindre lifskraft söm förspilts
på inre strid, grämelse och ånger, desto mera återstår att vända
utåt i detta lif.
Det är medvetenhet, som icke förenas med verksamhet, som
är orsaken till don ofvan påpekade kultursjukan. För att
medvetenheten skall utvecklas starkt, är det visst icke af nöden, att
individen anstränger vare sig sina andliga eller kroppsliga
krafter. En person kan föra ett slappt och resultatlöst lif och
derunder få sin medvetenhet skärpt till det yttersta, ja, denna
en-bara medvetenhet, om jag så får uttrycka mig, har just
benägenhet att rusa åstad med snälltågsfart, då den icke hålles i
tygeln af ett dermed förenadt arbete. Detta slags medvetenhet
är en fiende till omedelbarheten, den
egentliga^handlingsdugtig-heten. Då medvetenheten icke rigtas utåt, icke användes för
afpassande af menniskans lif, vändes den lätt inåt, och
menniskan sjelf, hennes eget medvetande, blir hennes medvetandes
innehåll. Att vara medveten om sig sjelf, sitt eget förnimmande,
detta lyssnande till det andliga lifvets hjertslag, är dèn
vanligaste formen af denna medvetenhetens origtiga användning.
Sådant är endast en tom lek, ett de andliga krafternas gyckelspel,
ett bortslösande af andlig kraft. Det är så mycket förderfiigare,
som det lätt öfvergår till en djupt inrotad vana, hvars
tillfredsställande kännes som en tvingande nödvändighet. Det kan blifva
till ett sjukligt anlag, som förtär slägtets lifskraft och lifslust.
Personer, som hafva föga att göra, hvilkas intressen icke i
allmänhet så stå på spel, att de nödgas använda någon mera
betydande del af sin energi, som sett mycket och uttömt lifvets
njutningar, äro de, som lättast falla ett offer för detta slags
kultursjuka. Sådana kunna slutligen vara så upptagna af sitt eget
inre med dess känslor och medvetenhetstillstånd, att den yttre
verlden går dem förbi som händelserna i en dröm.
Det bästa beviset för att det felaktiga i en sådan
medvetenhet ligger i dess resultatslöshet, i dess dådlöshet, är, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
