Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
möjligheten af en bortom jordelifvet fortsatt utveckling. Denna
tro innebär bland annat att menskligheten, liksom den öfriga
naturen, har en förmåga af ersättning, modifikation, afpassning,
rättelse, som gör att, sedd i sammanhang med hela
utvecklingsförloppet, ingen missrigtning blir oroande, ingen långsamhet och
intet förhastande ohjelpligt. Denna lugna optimism skulle kunna
bli hämmande för utvecklingsarbetet, ifall ej menniskonaturens
sjelfviska sträfvan att förbättra sin egen ställning och osjelfviska
att förbättra andras i allmänhet motverkade de ytterligt gående
qvietistiska följder, som kunna uppstå genom vissheten om
utvecklingens orubbliga lagbundenhet.
Bland yttringarna af denna lagbundenhet är emellertid
också den, att reaktion tillhör utvecklingens förlopp i hvarje
fall, der den kommit in på vilse spår eller gått för långt i
ensidig rigtning, och att, emedan dessa tillbakagåenden försena
utvecklingen, man bör söka minska så väl deras antal som deras
intensitet. Ty reaktioner äro icke nödvändiga, efter som
förhastandet icke är det Det påstås visserligen ofta, att just
öfverdrifterna föra en sak framåt, men man blandar då samman
orsak och följd. Hänförelse är en framåtdrifvande kraft och
hänförelsen framkallar lätt öfverdrifter, men dessa kunna alltid
visas hafva åstadkommit tillbakaslaget, det vill säga försenandet.
Och då jag nu i det följande ämnar tala om början till en
dylik reaktion inom literaturen och tänkesättet med afseende
å qvinnofrågan, så har jag på förhand velat klargöra min
optimistiska ståndpunkt genom de nyss gjorda uttalandena, till
hvilka jag vill foga dessa: att rörelsen för qvinnans frigörelse
varit utvecklingsarbetets hittills vigtigaste sträfvan under vårt
århundrade, men tillika att, om verkligen en reaktion tillsvidare
inträder, måste den i denna, som alla frågor, bero på att sträfvan
kommit in på vilse spår eller gått för långt i ensidig rigtning.
Ty de tider äro förbi, då endast sjelfviskhet hos de magtegande
var i stånd att framkalla en reaktion mot en med utvecklingens
begrep)) samstämmande sträfvan.
Qvinnofrågan framträdde i Europa under senare delen af
1700-talet; stämningen derute i den stora verlden satte också
hos oss eii och annan i rörelse; men som »fråga» upptogs
qvinnosaken hos oss egentligen först på 1840-talet genom stri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
