Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
barnets omedvetna längtan, som kommer hjertat att slå de
första väckande slagen; driftlifvets knoppning, blo4ets första
hviskning, som bådar vårens, alstringens tid.
Allt detta vet man. Och konstnären går ännu fri! Och
inga petitionslistor arrangeras för att sätta honom på
Långholmen.
Men det kommer "sig af den nyssnämda anledningen. Mot
de bildande konsterna är man liberalare • än mot literaturen.
Man låter dess verk gälla för hvad de äro i rent konstnärligt
hänseende. Man mäter dem icke annat än med konstens egen
måttstock.
När skall den tid komma, då detta gäller äfven om
literaturen?
Man säger, att de båda systrarna gå hand i hand. Det är
icke sant. Konsten är kosmopolit Hon vädjar till hela den
bildade verlden, medan systern sjunger sina sånger för en liten,
otacksam publik, i ett litet otacksamt land uppe vid den eviga
köldens gräns.
Konsten är fri och erkänd; hon är långt före systern. Ty
svenska literaturen väntar ännu på sin snöklocka.
Och när den kommer, skall det bli stort buller och ett
frenetiskt skri af ovilja. Man skall icke tala om dess skönhet
i och för sig — nej, blott om dess nakenhet dess »tendens».
Tendens! — det är slagordet. Det är den klubba med hvilken
man tror sig kunna slå hvarje nytt literaturalster till jorden,
så fort det icke är baseradt på en monopoliserad lifsåskådning.
Ty i så fall är tendensen mycket berättigad, eli ganska förträfflig
sak. Den bär då icke det nyssnämda, förhatliga namnet —
nej, då är den »innerlighet» och »ljufhet». Och dessa båda
egenskaper försona mycket, ja, de kunna till och med i nödfall
täcka öfver sådana obetydligheter som brist på poesi, tankar
och konstnärlig form. —
Det är tydligt, att en författares egen lifsåskådning alltid
måste vara underlaget för hela hans literära produktion. I så
måtto fins det ingen bok, som icke har en viss tendens. Denna
tendens är dess hjerta, dess lifgifvande princip. Den sitter icke
påklistrad som en lös etikett den kan icke godtyckligt tagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
