- Project Runeberg -  Revy i literära och sociala frågor. Under medverkan af flere författare utg. af Gustaf af Geijerstam / 1886 /
92

(1885-1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

»iskor lefvande förbrändes. Vårt moderna samhälle har också
en Moloch, som kommit millioners friskaste känslor att
förbränna och förvissna.

Och lyssnar man med fint öra till grundtonen i de fleste
af våra moderna författarinnors arbeten, skall man förnimma
en djup metallklang, någongång accompagnerad af ett underligt
ljud, liksom af en förplågad varelses våldsamt undertryckta,
hysteriska gråt.. .

Samma sociala och sedliga idéer, som nu så omoraliskt
uppenbara sig i vår literatur, förfäktades på 30-talet af de
författare, som man då kallade Das junge Dentschland. Heine
karakteriserar desse, i sin bok om den nyare skönliteraturen i
Tyskland, med ord som mycket väl kunna lämpas på vår egen
tid och våra egne möderne författare:

»En ny tro besjälar dem med en lidelse, hvarom förra
•tidehvarfvets skriftställare icke hade en aning. Och denna tro
är tron på framåtskridandet, en tro, som är barn af vetandet.
\’i ha mätt jorden, vägt naturkrafterna, beräknat industriens
medel, och se, vi ha kommit till det resultat, att denna jord är
stor nog till att kunna bereda hvar och en rum att derpå bygga
sin lyckas hydda; att den mycket väl kan nära oss alla, om vi
blott alla arbeta, och den ene icke vill lefva på den andres
bekostnad, och att det icke alls är nödvändigt att förvisa den
större och fattigare klassen till himmelen. — Antalet af dem,
som veta och tro detta, är visserligen ännu ringa, men tiden är
kommen, då menniskorna icke skola räknas efter hufvuden utan
efter hjertan. Och är icke en enda August Strindbergs stora
hjerta mer värdt än ett helt menageri af. . .» Ja, Heine har
»Raupachen und komoedianten» liksom han naturligtvis har
Heinrich Laube i stället för det namn, jag nämde. Men i
öfrigt ar citatet ordagrant.

Och jag skulle kunna fortsätta det ännu längre:
»Jag nämde namnet August Strindberg, ty hur skulle jag
kunna tala om den unga svenska literaturen, utan att tänka på
det stora, flammande hjertat, som mest glänsande glimmar fram
derur. August Strindberg är för Sverige af en social betydelse,
hvars hela vidd ännu icke kan uppskattas» . ..

Detta är Heines ord, lämpade på vår tid och på en man,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revyilos/1886/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free