Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
(likt så djupsinnigt blifvit profeteradt, går i uppfyllelse, innan
man just med anden inser andens usurpation och återinrymmer
åt köttet dess rättigheter. Men detta är då revolutionen,
reformationens stora dotter.»
I vår literatur är det August Strindberg som äran
tillkommer att ha väckt spörsmålet till lif. Men före honom ha
samma tankar uttalats, bland annat af den anonyme författaren
till Slutliqvid med Sveriges lag, en bok, som innehåller många
beaktansvärda sanningar, men som dock förblifvit nästan lika
okänd som dess författare, en af de originellaste personligheter
som för närvarande lefva i Sverige.
Samtidigt med Strindberg uttalade Arne Garborg liknande
åsigter i några af sina smånoveller, särskildt i Ungdom, en
bitande qvick och af ett oändligt godt humör genomandad satir
öfver det moderna samhällets förvända moral.
I anledning af denna novell yttrar Georg Brandes i en
karakteristik af författaren några ärliga ord:
»Askesen, som den för närvarande öfvas af det stora
flertalet bland de högre ståndens ogifta qvinnor, är en olycka, en
naturstridig sak, ett offer, som mången gång bringas en värdelös
fördom. Driftlifvet är och förblir jordmånen för fantasiens och
skönhetens blomma lika väl som för giftiga och stinkande
vätskor. Köpas andliga företräden stundom för dyrt med ett
offer af renhet och oskuld, så kan också den verkliga renheten
icke mindre än den blott synbara, köpas för dyrt, när den
medför tärande saknad och all ofruktsamhetens och de qvalda
drifternas inskränkthet.» —
I en anmälan af den norska författarinnan Amalie Skräms
bekanta roman Constance Ring yttrar sig Arne Garborg sjelf i
samma fråga. Han säger deri bland annat:
»Hvad Amalie Skräm i denna roman velat berätta, är den
djupt sorgliga historien om en qvinna, hvilken som alla qvinnor
och alla menniskor är skapt att älska, men som icke kan.
Många skola påstå, att en sådan qvinna icke existerar,
åtminstone icke annat än som en ren abnormitet. Läkare och
andre sakkunnige säga deremot, att qvinnor med svagt utvecklad
sinlighet förekomma temligen allmänt.
Noga öfvervägdt låter sig detta väl förstå. Ty naturen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
