- Project Runeberg -  Revy i literära och sociala frågor. Under medverkan af flere författare utg. af Gustaf af Geijerstam / 1886 /
96

(1885-1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

Ty det kan icke nekas, att detta samhälle seglar med ett
lik i lasten; och det är prostitutionen. Men under närvarande
förhållanden kan liket icke kastas öfver bord. Det bevisar
tydligt nog, att dessa förhållanden äro onaturliga.

Men ännu sluter man ögonen till och söker invagga sig i
säkerhet eller i modlöshetens dvala. Och ändå borde väl
sådana uttalanden af män, hvilkas namn äro samtidens ypperste,
vara egnade att väcka någon eftertanke.

De göra det också. De tränga småningom in i den unga
generationens medvetande och förbereda der i tysthet den
reformation, vi förbida.

Den kommer icke i dag, icke heller i morgon. Den
kommer icke som en häftig omhvälfning, utan sakta och säkert,
med logisk nödvändighet. De nya tankarne sofras och vaskas
och läggas i degeln och smältas, innan de som lödigt guld utgå
i det allmänna lifvet Men pressen är den smältugn, deri
reningsproceduren försiggår. Och derför vore det ett dåligt medel mot
dessa tankar att lägga hämsko på tryckfriheten.

Ty det är genom olika meningars brytning emot hvarandra,
som den relativa sanningen uppstår. Och någon absolut sanning
gifves det icke.

Detta veta de moderna författarne. De veta också, att när
de förkunna tankar, som ställa sig i opposition mot en hel tids
sedliga uppfattning, dessa icke strax kunna tillämpas. Men
hvad de fordra för dem är rättighet att vara till, att högt och
öppet förkunnas.

Ha de icke i sig nog lifskraft, dö de af sig sjelfva. Men
ligger det i dem en gnista af den sanning som är framtidens,
kunna de icke undertryckas. Och om man försöker, är detta
blott ännu ett fattigdomsbevis för en bekännelse, som icke i sig
sjelf eger nog öfvertygningskraft, utan måste vädja till lagens
skydd för att icke duka under.

Och man utträttar ingenting dermed.

Ty denna fråga, en gång väckt, kan icke dö. Sedan ropet
på frihet en gång börjat ljuda, sedan hoppet om ett bättre en
gång vaknat till lif, skola de strömma till från alla kanter: alla
som lida under det nuvarande samhällets förbannelse, alla som
digna i kampen mot sitt eget blod, alla det moderna äktenskapets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revyilos/1886/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free