Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
olyckliga offer, alla de olycklige som > fallit», alla de som gå
med prostitutionens gift i ådrorna.
Den unga literaturen kan icke dö; dertill bär hon inom sig
för mycken lifskraft. Och de tankar hon för fram kunna det
icke heller; ty tiden mördar icke sina egna barn.
Det är ingen tillfällighet att dessa tankar .just nu göra sig
så kraftigt gällande. Literaturen, som är verklighetens .spegel,
återger de förvridna dragen af en tid, som hunnit yttersta
gränsen af förkonstling och onatur. Hon återger dem sant och
lofvande och i dikten ljuder det olyckliga slägtets våldsamma
gråt och stönande suckan. Derför kallar man literaturen
pessimistisk. Men hon är det icke. Hennes filosofer äro icke
Schopen-hauer och Hartmann, de heta Stuart Mill och Spencer. I den
mörka taflan glimma de nya tankarne som löften om en ljusal-e
tid, och bakom all den myckna gråten klingar dock svagt en
gammal välkänd melodi, som hvarje menniska en gång i sitt lif
diktat ord till, fast sången aldrig blef fullbordad — hoppets
bedårande melodi, som aldrig upphör att ljuda, så länge ännu
en menniskas hjerta slår. —
Den danske författaren J. P. Jacobsen, Marie Grubbes,
Niels Lyhnes ocli Fru Fönns’ skald, han som var den moderna
nordiska literaturens finaste konstnär, formulerade också hela
rigtningens sträfvan i de två enkla rader, han nedskref kort
fore sin död:
»Lys over Landet,
Det er det, vi vil.»
1SS6.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
