Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
krage gå sin ljusskygga gång uppefter gränderna... Och
literärt sedt, när hyllade den stora konsten ett dylikt sippt och
bleksigtigt Vesjtalideal? Var det när Aristophanes skref
Lysi-atrata eller Juvenalis sina satirer? Var det renaissansens män,
som så ymnigt utspädde och så sorgfälligt ansade sin diktning,
Boccaccio eller Rabelais? Eller de moderna kanske, Heine —
Musset—Gautier ?
Jaa, svarar då vår kyska kritik och ler lärdt och söttsurt bak
sitt flor: det der är galliskt temperament och det passar icke för
oss nyktra nordbor, importera inga romanska oseder... Hör
bara »galliskt temperament», det låter ju helt plausibelt, i
synnerhet för dem, som icke kunna sin svenska literaturhistoria.
Ty den, som gör det, vet, att just Sverige har en präktig
literatur med sinligt-erotisk pregel. Många af våra stora skalder
hafva rigtat den — Tegnér icke undantagen. Ulla Winblads
kärlekshistoria var väl icke heller af oblandadt eterisk art. Och
i samma vefva erinrar jag mig två klassiska skalder, som i
praktband bruka förekomma i familjebiblioteken, hrr Wadman och
Braun... Nej, låt hvar och en gifva fritt uttryck för sitt
temperament. Låt oss så gerna få mycket, oändligt mycket af den
själiska kärlekens .diktning med sina skära färger och sin fina
doft af daggstänkt rosenblad, men ännu lefver också en hednisk
Afrodite, en ungdomsglödehs, nyskapandets, slägtuppehållandets
gudinna. Det är då berättigadt att några också hylla henne med
prosarader, som hafva jasminens heta vällukt, eller med strofer,
som smeka som sidenvåder kring en ung gestalt... Den
menniska, som korsar sig öfver Garborgs »Ungdom» eller
Strindbergs »Ett Dockhem», är antingen en farisé eller mycket att
beklaga, att beklaga, derför att han är eller känner så
gammal-förståndigt, att han rynkar på näsan åt en ungdom och en
lifsglädje, som vill skratta, galnas, jubla, derför att den känner två
armar kring sin hals och två varma läppar emot sina...
Vän och läsare, har du något att tillfoga?... Tyst, jag
förstår. Du ämnar säga, att böcker kunna råka i orätta händer.
Men behåll det argumentet för dig, ty det kan aldrig gifva
författaren något ansvar. Eller vill du också förbjuda stekt gås
och rabarberkräm, derför att det fins magar, som icke tåla den
maten? Eller du kanske är med bland dem, som undertecknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
