- Project Runeberg -  Revy i literära och sociala frågor. Under medverkan af flere författare utg. af Gustaf af Geijerstam / 1886 /
156

(1885-1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

ner temperamentets rätt att praktisera den gamla goda
maximen: Cæsar supra grammaticam.

Ni vet, hvad man kan se mycket och olikartadt i en
re-flektionsspegel? Det är vårmiddagarne med solglans öfver
husens grå väggar, lyktglas, som tindra, en luft, som är liksom
impregnerad af glittrande ljusatomer, skimrande seldon,
finbor-stade höga hattar och damernas mjuka, blonda hårflätor, hvilka
ens fingrar längta efter att få smeka... Men det är också de
tunga novemberqvällarne, då gaslågorna lysa förgråtna i hörnen,
då den lytta tiggerskan får ett mera pinande uttryck af svält
och armod än eljest i sitt bleka ansigte, och lastens sminkade
kinder skymta i den grå dimman. Och man blir så tungsint
till mods, der man sitter i sin trefna, behagliga rumvärme och
blickar ut i aftontöcknet. Men är det spegelns fel, att den icke
alltid visar sol och glädtighet?

Literaturen är menniskornas stora reflektionsspegel, den
af-tecknar hela det lefvande lifvet, de glada minerna som de sorgsna,"
men, om väderleken är mulen, om det är åska i luften, är det
icke spegeln man får anklaga, derför att dagern är grå och
menniskornas hjessor tyckas böjda utaf ve.

Och nu, käre läsare, har jag talat ut och ber att få trycka
din hand. Det vill hvarje gentleman, när han resonnerat med
en dylik. Alors soyons amis Cinna... och nästa gång, jag
uppsöker dig, skall jag icke plåga dig med doktriner, men då
skola vi sitta gemytligt samman, röka, dricka punsch och roa
hvarandra med gamla och nya historier... Och du, min
läsarinna, har jag sagt något som är »shocking»?... Du ler! Nå,
det är ett godt tecken, att vi, härnäst vi råkas, som förut på
gammalt vänskapligt manér komma att utbyta förtroenden om
de sista balerna och de sista förlofningarna.

Till dess — au revoir!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revyilos/1886/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free