Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elsa: Har jag talt om, att jag i några år lett en klubb med
industriarbeterskor i gymnastik? De äro alla anställda vid samma
fabrik. Jag håller förresten på med dem än för jag tycker det
vore gränslöst tråkigt att släppa ett så roligt arbete.
Stina: Jo, det vet jag och jag vill minnas att du försökte dig
på deras arbete också.
Elsa: Ja visst. Jag ville ju själv erfara hur deras arbete
inverkade på kroppsställningen, vilka muskelgrupper som
ansträngdes mest och var faran för felställningar var störst.
Stina: Ja, din grundlighet har man aldrig kunnat klaga på.
Men var det inte hushållsarbete frågan gällde? Det är väl ändå
en stor skillnad.
Elsa: Var lugn, vi komma strax dit. Ser du jag gick på några
föreläsningar om psykologi och arbetsteknik, och så läste jag
ett par böcker i ämnet också. Det är verkligen oerhört intressant.
Det finns en amerikan som heter Taylor, som först gjorde
riktigt vetenskapliga undersökningar om arbetsteknik och
trött-hetsfenomen och sådant. Han lät oerhört mycket tala om sig i
början på 1900-talet, och det har uppstått en hel vetenskap
efter honom. Han visade, hur man kunde driva upp
prestationsförmågan genom att minska på handgreppens antal vid
mekaniskt arbete. Hur t. ex. bördans tyngd vid grävning och
redskapens placering på arbetsbordet och allt sådant inverkade
oerhört. Inte minns jag några siffror just nu, men han kunde
fördubbla prestationerna ibland bara genom att ändra
handgrepp.
Stina: Det där är nog mycket intressant — för industriarbete.
Men i hushåll går det väl ändå bäst att arbeta som man är van
och inte hitta på nya ovana metoder?
Elsa: Misstag! Arbetarna voro visst inte villiga att lägga
bort sina invanda handgrepp och försöka nya. Det är klart,
att det känns avigt och konstigt i början. Men så småningom
bli de nya handgreppen automatiska. Man hade fått en ny, bättre
vana, arbetet gick fortare och förtjänsten steg. Gick du själv
inte på maskinskrivningskurs för resten innan du gifte dig?
Stina: Jo visst.
Elsa: Nå, blir man inte snabbare, om man lär sig riktigt från
början och använder alla fingrarna, än om man bara knackar
med ett par fingrar — t. ex. som jag, som aldrig gått på kurs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
