Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Kroppsidealet genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renässansens idealgestalter skapades av Michelangelo och hans samtida. Vi känna dem från Sixtinska kapellet, myndiga, kraftfulla gestalter med väldiga muskelknippen svällande av vilande kraft. Bortse vi från huvudena, äro de samma andas barn som den senantike boxaren. Michelangelo själv kan visserligen skänka sina skapelser en andlig storhet, en rymd kring hjässan, som liksom motiverar de väldiga kroppsformerna och skapar jämvikt. Men i verken av hans samtida blir det kroppsliga gärna självändamål. Kroppen är inte längre ett själens instrument, utan ett mäktigt och ogenomträngligt fängelse, där själen förtvinar. Det fysiska idealet har blivit liktydigt med ett atletideal. Det kvinnliga får naturligtvis söka sig fram efter andra vägar. Vart de leda visar bäst Tizians och Veroneses venetianskor, yppiga, loja, mjälla. Med sina tunga ögon och sensuella läppar företräda de ett kvinnligt skönhetsideal, som åter och åter igen tacits till heder. De kunna vara fulländade resultat av skön-hetsvård men knappas' av kroppskultur. Det kanske bör påpekas, att renässansen gärna sysstade med teoretiska spekulationer rörande människokroppens idealiska mått och proportioner, 1 dessa spekulation* i återspeglar sig ganska tydligt det ideal för en sund fysisk utbildning, som föresvävar tiden. Men söderns prunkande praktblommoi trivas inte i nordens bleka och svala sommar. Nordens renässansmänniskor voro av hell annat kynne än söderns. I Norden skulle det dröja mycket länge, innan man överhuvud taget kunde spara någonting vackert hos den nakna människokroppen. Karakteristiska, äro Adam och Eva pä. van Eycks berömda Genteraltare. De skämmas för sin nakenhet, vilket de ju Lukretia, målning av Cranach. I de länder och den kultur, där reformationen vann insteg, skildrar man — Litther själv var ingalunda orsak till detta — det kroppsliga på ett betydligt torrare och glädjelösare sätt. Foto: National-museum. <>1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
