Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Kroppsidealet genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också skulle göra i den roll de spela. Men det är som om konstnären också skämdes för att framställa nakna människor. Samma känsla har man ännu långt fram i tiden, när det gäller norden. Trots detta kan man naturligtvis urskilja vissa idealtyper ur kroppskulturens synpunkt. I sitt slag en idealtyp är den engelske kungen Henrik VIII sådan Holbein och andra skildrat honom, en grov, blodfull, sinnlig typ, stark i dryckjom och kärlek men säkerligen kroppsligt ruinerad redan i sina bästa år. En mera förfinad nordisk renässanstyp är då Erik XIV, av samtiden erkänd som en ovanligt vacker man, vilket inte heller porträtten förneka. Man vet öcksa, att han var väl förfaren i ridderliga idrotter. I motsats till den engelske kungen är han smal och spenslig. Tidsmodet i dräktenia förrycker något gestaltens karaktär, gör låren överdrivet markerade och nedre delen av benen onaturligt spinkiga. I varje fall kan man utgå från, att kung Eriks gestalt tjänade många samtida kavaljerer till mönster och förebild. Ännu så länge kan man knappast ens sammanställa den nordiska kvinnan med begreppet kroppskultur. Men det är rätt lustigt att jämföra Tizians yppiga venetianskor med Lutherskildra- Lorens ton der Lindé, porträtt på Karlberg. I sin beundran för det VPP'Xt pompösa, gick barocktiden stundom så långt, att en stor mage närmast betraktades som en prydnad för munnen ock gärna framkäves av portråltörerna. Foto: Svenska Porträttarkivet. 63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
